sitt yrke kunna hafva nytta af bladen. Viktualishandlare. ansnsemtmnmTNERREE Angående lärarinnornas pensionsförening. (Insändt.) Nyligen har utdelats Förslag till förändrade stadgar för. svenska lärarinnornas pensionsförening; vid bolagsstämma den 27 maj 1870 antaget att hvila till afgörande vid 1871 ärs Ordinarie bolagsstämma. Hittills har varit lofvadt att till pensioner å 75 rdr skulle anslås fondens hela ränta samt 14, af inflytande årsafgifter så snart fonden vuxit till 120,000 rdr, hvilket tyckes inträffa inom detta års slut, ethigt sista revisionsberättelsen, men i stället föreslås nu (i 10 2) att tills vidare, d. v. s. på obestämd framtid, skall en femtedel af räntan samt alla årsafgifterna läggas till fonden, på det att denna måtte få en betydlig tillväxt utöfver hvad först var afsedt. : Men hvad innebär detta annat än att samla kapital till förmån för yngre generationer, på bekostnad af den äldre, som icke allenast åstadkommit stiftelsen, utan äfven gjort stora uppoffringar till fondens bildande, elier med andra ord, låta de äldre lärarinnorna fortfarande skatta till de unga. De förra blefvo ialockade i företaget under alldeles falska och orimliga förespeglingar (visst icke gjorda i ond afsigt, utan som en följd af misskalkyl, som fruntimmer så ofta råka ut för, då det är fråga om räkna), och om de då släppte til siva penningar på god tro, utan att sjelfya kontrollera ysanunolikhetskalkylerna, så kan man i någon mån hafva rätt påstå, att do må skylla sig sjelfva, men ingalunda då det är frågan att taga ifrån dem doras ovedersägliga rätt, som är att sjelfva få åtnjuta frukterna af sina sammanskjutna besparingar. I väl ordnade lifränteanstalter anses det rätt att icke allenast allt hvad som sammanskjutes, utan äfven allt hvad som ärfves at bor ledamöter, skall som pensioner utdelas åt qvarlefvande af dem som gjort insatsen, men här vill man ej ens unna dem hela räntan på deras eget kapital. Nog tyckes det att blifvande pensionsberättigade kunna finna sig tillfreds ställda af att komma i åtnjutande af räutan å ett kapital på 120,000 rdr, till hvilket de tillskjutit minsta delen, och längre fram i tiden intet, ty då skall naturligtvis hela ärsafgiftssumman jemte hela räntan anslås till pensioner. Att så ej redan sker torde vara en följd af atv herrar af fondsystemet, tvärtemot fruntimmernas protest, öfvertagit affärerna och i sin hetsighet slagit öfver från den ena ytterligheten till den andra, så planen håller på att bli förfelad, hvarför förr så rikliga tillflödet af gåfvor, inkomst af expositioner m. m. med få undantag utsinat. Genom sammanskott, hufvudsakligen af dem som år 1855 organiserade pensionsbolaget, och gäåfvor till dem, har det samlats ect kapital, hvars ränta uppgår vill fem gånger gi stor summa, som summan af ulla de sedan tillkomnas årsafgitter, så att yngre i sin tar få 5 för 1; är det ej då gt och rätt att, långt ifrån att ännu mera snåla ifrån de gamla, som kanusko ej mera hafva några målsmin i lifvet som försvara deras rätt, och till de unga, som ännu hafva många vårdare, ordna saken så, att hiidanetter helärsafgiften och hela räntan anslås till pensioner. De ulle då pli 120 pensioner 3 75 rdr i stället för 49, men som det enligt sista matrikeln ej fiunes mera än 118 ledamöter öfver 50 år, skullo summan redan räcka till och något bli öfver. Under nästföljande 10, ja till och med 20 år, ingå, enligt samma matrikel, i medeltal 5 om året, och enligt tabeilverkets probabilitetskalkyler dö minst lika många, så att pensionerna med säkerhet kunna hållas uppe i 75 rdr; oeh om pensioneringen uppsköts till 55:te året, skulle lika många pensioner utdelas om minst 100 rdr. Det säger sig sjelf att de, som vid inträdet i pensionsklassen ännu äro skyldige några årsafgifter, böra godtgöra kassan dem, d. v. s. uppbära pensionen så mycket senare (numera högst 2 är, hittills har ingen fått pension under 60 års ålder). Dessa rester, som tillfalla fonden, bli nog icke do enda extra inkomster som öka densamma utan någons förnärmande, ty blir anstälten väl organiserad, så skulle troligen hiädavefter, som i början, donationer blifva att påräkna. Fonden hade redan varit betydligt större än nu, om den varit placorad ji goda inteckningar mot 6 procent i stället för obligationer, och för framtiden är förmånligare om, under de tryckta pris som nu några år varit rådande, hemman inköpts, som gaart nog skulle lemnat i arvoden långt öfver 6 procent af köpeskillingen (hospitals-, akademim, fl. hemman gifva nu kanske mer än 100 procent), då kapitalet med det samma kommit i vida större säkerhet än nu. Ändamålet med denna uppsats är icke allenast att göra de äldre bolagsmedlemmarnue uppmärksamma på angeligenheten af att med sansad hand kullvotera ändringsförslaget och dermed bevara sin rätt till 90 pensionsrum i stället för 49, utan äfven att päpeka hvad enligt min tro vidare bör göras. Det är väl icke af atsigtlig partiskhet man vill gynna de yngre på de äldres bekostnad, utan snarare ifrandet för fondteorien, som man velat drifva till en opraktisk ytterli; utan att betänka det RAN An 4