påpekades att öfversten hörde till de män
hvilka såsom svampar suga i sig allt andligt
Nf och all kraft hos folket; och så kom till
sist slutet temligen tvärt, lydande sålunda:
dock, låt oss icke tala mera om detta subjekt;
det går kanske våra läsare såsom det går
oss: vi ha en medfödd afsky för krypdjur.4
Öfverste Hjelm hade måhända icke någon-
sin fätt den ringaste aning om denna artikel,
ty Skandinaviens Morgenrödet kom aldrig
öfver hans tröskel, men en god vän (sådana
fattas aldrig vid slika tillfällen, till och med
om man annars inga har) hade den omtänk-
samheten att tillsända honom det nummer,
hvari den stod. Öfversten blef alldeles utom
sig af förbittring, han skickade ögonblickligen
herr Klemmesen en utmaning, men herr Klem-
mesen lät svara att hans egenskap af ansvarig
redaktör ingalunda innebar någon förpligtelse
för honom att låta sig skjutas för pannan
tuktelse i Skandinaviens Morgenrödet. Då
stämde öfverste Hjelm honom inför rätta:
huru usel och jämmerlig tiden än blifvit,
måste det dock ännu finnas lag och rätt ilan-
det. Herr Klemmesen inställde gig sjelf för
att föra sin talan; han hade blifvit så van att
försvara sig i dylika mål attingen kunde göra
det bättre än han. Verkligen försvarade han
sig också på ett så lysande sätt att han icke
allenast blef frikänd, utan öfversten dömd till
att betala rättegångsomkostnaderna såsom den