påpekades att öfversten hörde till de män hvilka såsom svampar suga i sig allt andligt Nf och all kraft hos folket; och så kom till sist slutet temligen tvärt, lydande sålunda: dock, låt oss icke tala mera om detta subjekt; det går kanske våra läsare såsom det går oss: vi ha en medfödd afsky för krypdjur.4 Öfverste Hjelm hade måhända icke någonsin fätt den ringaste aning om denna artikel, ty Skandinaviens Morgenrödet kom aldrig öfver hans tröskel, men en god vän (sådana fattas aldrig vid slika tillfällen, till och med om man annars inga har) hade den omtänksamheten att tillsända honom det nummer, hvari den stod. Öfversten blef alldeles utom sig af förbittring, han skickade ögonblickligen herr Klemmesen en utmaning, men herr Klemmesen lät svara att hans egenskap af ansvarig redaktör ingalunda innebar någon förpligtelse för honom att låta sig skjutas för pannan tuktelse i Skandinaviens Morgenrödet. Då stämde öfverste Hjelm honom inför rätta: huru usel och jämmerlig tiden än blifvit, måste det dock ännu finnas lag och rätt ilandet. Herr Klemmesen inställde gig sjelf för att föra sin talan; han hade blifvit så van att försvara sig i dylika mål attingen kunde göra det bättre än han. Verkligen försvarade han sig också på ett så lysande sätt att han icke allenast blef frikänd, utan öfversten dömd till att betala rättegångsomkostnaderna såsom den