-— DREV
Lord Cornwallis sade till mig: Jag känner
denne Goulab; oaktadt han är kär öfver öro-
nen, har han samma tålamod som lejonet då
det lurar på sitt fof, och han är listig och
envis som en mandrill. Tillråd den vackra
enkan, att hon omgifver sig med en stark
vakt. I Madras skulle hon ingenting ha att
befara; men i den ödemark, der hon nu bor,
hotas hon, sig sjelf ovetande, ständigt af detta
odjurs klor. Man HKar inrapporterat till mig
att Goulab länge hållit sig gömd uti de under-
jordiska ruinerna i Ellora; men sedan de af
honom köpta hinduerna falskeligen utspridt i
trakten att han blifvit arfesterad, lärer han
ha lemnat sitt gömställe och försigtig som en
boa-orm närmat sig Tinnevely-sjön.4 Se der
hvad guvernören sade mig.
— Edvard, ni väcker hos mig derysligaste
farhågor! ... Nej, jag bryr mig icke om denna
jagt; jag återvänder med er, för att vaka
öfver Eva.
— Nej, Gabriel, det tjenar ingenting till.
Jag skall nämna hvarföre: Det är nu utom
allt tvifvel, att den person jag sårade för
några dagar sedan icke är någon annan än
Geoulab; att han är gömd i brahmanen Syalys
koja; att Coura icke skällde på honom, eme-
dan han i honom igenkände en af husets
vänner ; och slutligen att doktor Phytian blif-
vit tillkallad för att förbinda Goulabs sår,
Allt dotta är fullkomligt klart och tydligt,
huru?