-— DREV Lord Cornwallis sade till mig: Jag känner denne Goulab; oaktadt han är kär öfver öronen, har han samma tålamod som lejonet då det lurar på sitt fof, och han är listig och envis som en mandrill. Tillråd den vackra enkan, att hon omgifver sig med en stark vakt. I Madras skulle hon ingenting ha att befara; men i den ödemark, der hon nu bor, hotas hon, sig sjelf ovetande, ständigt af detta odjurs klor. Man HKar inrapporterat till mig att Goulab länge hållit sig gömd uti de underjordiska ruinerna i Ellora; men sedan de af honom köpta hinduerna falskeligen utspridt i trakten att han blifvit arfesterad, lärer han ha lemnat sitt gömställe och försigtig som en boa-orm närmat sig Tinnevely-sjön.4 Se der hvad guvernören sade mig. — Edvard, ni väcker hos mig derysligaste farhågor! ... Nej, jag bryr mig icke om denna jagt; jag återvänder med er, för att vaka öfver Eva. — Nej, Gabriel, det tjenar ingenting till. Jag skall nämna hvarföre: Det är nu utom allt tvifvel, att den person jag sårade för några dagar sedan icke är någon annan än Geoulab; att han är gömd i brahmanen Syalys koja; att Coura icke skällde på honom, emedan han i honom igenkände en af husets vänner ; och slutligen att doktor Phytian blifvit tillkallad för att förbinda Goulabs sår, Allt dotta är fullkomligt klart och tydligt, huru?