inot vårt osälla slägte. Naturligtvis ega vi ej dön ringaste rätt att välja våra fortskaffningsmedel, utöfver apostlaskjutsen, sedan vi inträdt i Stockholins gästfris väntsklari uten vi äro ödmjukast komna såsöm edra författningsoffer, de der böra prisa sitt öde, om ni ej, för eder blörä och kända artighets skull, kalla oss inför rätta att svanda laga ansvar, ifall vi tredska; och ej beqväma oss att krypa in i första snösläda eller hvad annat för vår obeqvämlighet inventeradt åkdon som helst, hvarmed ni behagat, kanhända hela dagen, i er utmärkta godhet vänta på oss. Ni och författningen ha otvifvelaktig rätt — 50 öre äro en lumpen välkomma och vi äro fortfarande med hull och hår edra stackars resande.