vå var man lika klok när han slutade, som
då han började.
4:de punkten.
Nu kom en bland de svåraste talarne,
och det var häradshöfding Åstrand. Han:
sparado ingalunda på stora ord, och man
fick derjemte en liten krigshistoria. Han
talade så som hade han haft en samling för
sig, hvars fosterlandskärlek somnat af, och
som han skulle väcka. Hvad han egentli-
gen ville, det vet hän kanske sjelf; jag
kunde ej fatta det.
Till sist uppträdde hr Wallenberg och ta-
lade om det lyckliga uti att så der sam-
manträda när stora frågor föreligga — han
tänkte nog på 72:an och den nya myntfo-
ten. Han talade icko så litet till, och så
var det slut, och man gick med icke för-
kortade näsor...