drägt, för att icke bli begrafven som en land-
strykare, i händelse jag skulle dö. Jag trä-
der in och. finner er sitta till bords med
Eva!... med Eva, som jag tänkte att jag al-
drig mera skulle få återse... Endera dagen
skall ni få veta hvarföre... Jag nämner nu
blott att då jag for härifrån, var det verk-
ligen icke min mening att någonsin komma
tillbaka. Först i Paris hoppades jag få se er
igen. Jag reste till Trankebar i och för en
angelägenhet som sysselsatt mig alltsedan min
ankomst till Indien...
— Malabariska historien?
— Bah! Denna historia tjenar mig blott
till en förevändning, hvarunder jag döljer min
hemlighet... Jag skall tala om denna sednare
för er, ehuru jag annars icke har för vana att
yppa något i otid: jag reste till Trankebar
för att gifta mig.
Gabriel gjorde ett språng, liksom en tiger
hvilken träffats af en kula i pannan.
— Ja, Gabriel, fortfor Klerbbs. Jag gifter
mig med engelske konsulns dotter, en ung,
förtjusande flicka, med hvilken jag blef för-
lofvad i London. För att fördrifva den långa
tiden, medan jag väntade på att fröken Her-
minia, min vackra fästmö, skulle bli giftas-
vuxen, har jag rest öfverallt i Indien. Jag
är verkligen betagen i flickan, och detta gamla
tyeke har räddat mig från att bli kär i Eva.
Nu vet ni i det närmaste allt. Är ni nu
nöjd? ... Nej, ännu Iökel Vil ni se tjuga