drägt, för att icke bli begrafven som en landstrykare, i händelse jag skulle dö. Jag träder in och. finner er sitta till bords med Eva!... med Eva, som jag tänkte att jag aldrig mera skulle få återse... Endera dagen skall ni få veta hvarföre... Jag nämner nu blott att då jag for härifrån, var det verkligen icke min mening att någonsin komma tillbaka. Först i Paris hoppades jag få se er igen. Jag reste till Trankebar i och för en angelägenhet som sysselsatt mig alltsedan min ankomst till Indien... — Malabariska historien? — Bah! Denna historia tjenar mig blott till en förevändning, hvarunder jag döljer min hemlighet... Jag skall tala om denna sednare för er, ehuru jag annars icke har för vana att yppa något i otid: jag reste till Trankebar för att gifta mig. Gabriel gjorde ett språng, liksom en tiger hvilken träffats af en kula i pannan. — Ja, Gabriel, fortfor Klerbbs. Jag gifter mig med engelske konsulns dotter, en ung, förtjusande flicka, med hvilken jag blef förlofvad i London. För att fördrifva den långa tiden, medan jag väntade på att fröken Herminia, min vackra fästmö, skulle bli giftasvuxen, har jag rest öfverallt i Indien. Jag är verkligen betagen i flickan, och detta gamla tyeke har räddat mig från att bli kär i Eva. Nu vet ni i det närmaste allt. Är ni nu nöjd? ... Nej, ännu Iökel Vil ni se tjuga