Jernväg kommer bl StaUd, VAS Blå avv UPNiR
nya kommunikationsled snuddar förbi dess
gräns eller går några alnar derinom eller nå-
gra alnar derutanför, är ock behörig att in-
tressera sig för densamma på hvilket sätt det
kan befinnas lämpligast, antingen det sker ge-
nom teckuing af aktier i företaget, genom
hvilka man väntar att bli godtgjord den kost
nad, man underkastat sig, eller genom att be-
främja företaget utan att ifrågasätta någon så
beskaffad godtgörelse.
Hvad deremot industriela företag i allmän-
het beträffar, så har kommunen ingen rätt att.
deri deltaga, med undantag af sådana fall, der
man vill bereda siova fattiga arbetsförtjenst,
hvarvid man dock för ett tillfälligt behot icke
får anticipera på framtiden. Sammanfattnin-
gen af hr statsrådets yttrande var, att kommu-
nen eger rätt att beskatta sig för ändaroål,
hvari kommunen är intresserad.
- Efter denna förklaring utspann sig en gan-
ska vidlyftig diskussion rörande den genom
interpellationen å bane bragta frågan. Det vi-
gade sig nu, såsom vid voteringen om spörsmå-
let, att om detsamma två alldeles motsatta
åsigter rådde. Nsgra ansågo det särdeles nyt-
tigt att dennas fråga kommit på tal, ty derige-
nom blefve den belyst från olika sidor, hvil-
ket åter skulle sätta chefen för civildeparte-
mentet i tillfälle att taga kännedom om riks-
församlingens åsigt i detta fall. Andra dere
mot protesterade mot denna utväg att få lag-
förklaringar. För den törra åsigten käm-
pade hrr Åkernjeim, Hierta och Ehrenborg.
Det vore här, menade dessa talare, icke fråga
om en lagtolkning, utan om svenska folkets
urgamla, genom grundlagen stadfästade, rätt
att sig sjelf beskatta. Att 6 föregående riks-
dagars konstitutionsutskott icke gjort någon an-
märkning mot regeriogens sätt att tillämpa det
ifrågavarande stadgandet i kommunallagarne
kunde ej gälla som skäl för ett fortgående på
samma väg, så vida sjelfbeskattningsrätten
derigenom visades bli för nära trädd. Men
just derför att ingen anmärkning förut blifvit
framställd, hade senare konstitutionsutskott
svårt att på den väg, grundlagen föreskrifver,
framkomma med en sådan. Interpeilationsrät-
ten lemnade under sådana omständigheter en
lämpligare utväg. Det kunde ju nemligen vara
fallet att en departementscHef i allt öfrigt vi-
sade sig fullt vuxen sitt värf och fullt till nör
jes, hvarigenom konstitutionsutskottet, äfven
om det enhälligt ogillade hans åtgärder i ett
enda fall, icke kunde göra framställning om
hans entledigande. Dessa talare kunde icke
heller finna annat än att en jernvägsanläggning,
synnerligast om den hade sin ändpunkt i en
kommun, hvilken genom pluralitetens makt —
en makt som enligt pu gällande kommunala
röstskala kanske läge i händerna på ett fåtal,
som för vägen vore särskildt intresseradt —
kunde tvingas att i densamma deltaga, vore
ett industrielt företag; och -hr Hierta fäste
uppmärksamheten derpå, att en jernväg icke
kan ställas i. samma kategori som en landsväg,
ty den rubbar beskattningsgrunden för vägun-
derhållet, enär landsvägen underhålles af jor-
den, hvaremot kommunens alla skattskyldige
måste deltaga i en jernvägsanläggning, sävida
kommunen beslutar att deri deltaga. Herr
Ehrenborg bedyrade att icke ens en skymt
af anmärkningslusta ledt honom vid framstäl-
landet af spörsmålet, utan hade han, då kam-
marens stränga ordningssinne dödat havs mo-
tion, ej sett någon annan utväg att få den un-
der nuvarande förhållanden högst vigtiga frå-
gan belyst. Han hade ei blifvit öfvertygad af
civilministerns yttrande utan trodde fortfarande
att då kommunikationsväsendet ej fanns om-
nämndt i kommunallagarne, vore det icke heller
en kommunalanvgelägenhet, och han kunde icke
heller inse sammanhanget mellan landstings-
förordningen och kommunen. Äfven hr Car-
len gjorde anmärkning mot sammanblandnin-
gen af den stora kommunen, hvars organ är
landstinget, och den lilla kommunen, hvars ta-
lan föres af kommunalstämman,.
Hrr Sparre, Asker och Sjöberg angrepo
interpellanten ganska häftigt. Den förstnämnde
sade att interpellutionen var både olämplig och
obehörig, ja, till och med nästan absurd. Då
vi ha så många utvägar att kritisera regerio-
geringens åtgärder, borde ingen för detta ända-
mål missbruka interpellationsrätten. Talaren
erinrade dessutom, dels att orden egna be-
hof? i kommunallagen stodo der såsom en
motsats till andra kommuners behof, dels att
kommunernas deltagande i kommunikationsan-
stalters förbättrande icke vore endast 6 riks-
dagar gammalt, utan mer än 50-årigt. Hr
Asker ipstämde med en föregående talare deri,
att 21 8 i andra kammarens arbetsordning,
hvilken förbjuder diskussion om ett framstäldt
spörsmåls innehåll innan bifall till dess fram-
ställande lemnas, borde omredigeras. Dess-
utom varnade äfven han för faran att miss-
bruka interpellationsritten, hvari hr Sjöberg
instämde, under uttalande af den förhoppning,
att detta nu föreliggande fall måtte vara den
sista såväl som den första gången ott sådant
försök vunnit framgång.
Om hr civilministern tog något intryck af
diskussionen, lemna vi derhän, men säkert är
att hr Ehrenborg fick temligen klart för sig
regeringens sätt att tillämpa kommunallagen i
det fall, hvarom han framställt fråga. Att
denna tillämpning emellertid kan innebära stör-
gta orättvisa och till och med våld mot be-
skattningsrätten, det torde vara svårt att bort-
räsonera och torde väl äfven tydligt blifva
By de kn gg TE RATTAR