nn
folkets bördor. Den kan billigtvis tillmätas
rätt att gå in på allmän värnepligt (utan
friköpsrätt), emedan en sådan utvidgning af
den nuvarande värnepligten egentligen drab-
bar den förmögnare delen af nationen, eller
den som inom riksdagen är representerad.
Likaså kan den medgifvas att förordna om
de hittills beviljade anslagens användande.
Deremot måste folket sjelf bestämma huru-
vida ytterligare skatter få upptagas samt
huruvida värnepligten får utsträckas öfver
de redan antagna fem beväringsåren och de
årliga vapenöfningarne förlängas.
I afseende å dessa sednare må häri förbi-
gående framhållas, att deras längd är obe-
roende af en sund försvarsorganisation. En-
ligt alla bittills framlagda organisationsför-
slag. äro de värnepligtige underkastade så
knappt tilltagne och så fördelade öfnings-
tider, att de utan ytterligare öfning icke
kunna anses tillräckligt fullbildade att möta
fienden. Det mnaturligaste är, att, när den
politiska borisonten är fri från moln, de
värnepligtiges vapenöfningar inskränkas till
ett minimum, men när det deremot liknar
sig tillstorm och fara hotar, desamma utan.
uppskof företagas och i mån af behof ut-
sträckas. Riksdagen (förutsatt att den verk-
ligen representerar alla skattdragande) bör
derföre årligen bestämma: huru länge och på
hvad sätt de värnepligtige skola öfvas samt
anvisa härför nödige medel.
För att återkomma till den. nuvarande re-
presentationens förnuftsenliga befogenhet i
lagstiftningsväg, så eger den derjemte tvif-
velsutan att vidtaga sådana lagförändringar,
som man med säkerhet kan förutse, att en
hela folket representerande riksdag skall
skänka sitt bifall. Dit höra, med afseende
å vår yttre säkerhet, borttagandet af den
rätt konungen nu eger att ensam ingå trak-
tater med främmande makter, förklara krig
samt stifta krigs- och undervisningslag.
På grund af det ofvan anförda borde den
nuvarande representationen för sin del be-
sluta de förändringar i grundlagarne som
erfordras såväl för afskaffandet af den per-
sonliga konungamakten, nemligen i RB. F.
22:na 12, 13 och 89, som för tilldelandet åt
alla medborgare af politiska rättigheter, nem-
ligen i RB. O. 832 14, 19 och möjligen 16.
Vidare borde riksdagen i afvaktan på en ny
krigsorganisation besluta, att värnepligten
blefve allmän, att beväringen erhölle en
interimistisk organisation, att vapenöfnin-
garne med indelta infanteriets soldater samt
med andra klassens beväring inställdes, att
alla soldat- och båtsmansrotar, i den mån
sådant kontraktsenligt kan ske, sattes på
vakans och af de härigenom å budgeten
uppkommande besparingar en del användes
för att gifva det nuvarande öfver- och un-
derbefälet vid indelta infanteriet vidsträck-
tare militäriska öfningar än hittills, samt
återstoden för att anskaffa gevär och sådana
beklädnads-, tross- och utredningspersedlar
m. m., hvilka vore af en oomtvistad ända-
målsenlig modell, äfvensom för att åstad-
komma öfverallt i landet skjutbanor och va-
penhus. Efter 3:ne år, då den nybildade
riksdagen sammanträdt, kunde först försvars-
organisationen företagas till afgörande be-
handling.
Hvarje inkast, att vi på detta sätt skulle
under en längre tid stå värnlösa mot ett
allvarligt fiendtligt infall, är tvifvelsutan
grundadt. Men finnes det något botemedel
RE or ST del ans rBIngN ten sen ee BAR NT NAR PR SP RES PSN VE Kn vi RT EJE RE a SR KR