härför? Vi äro nu värnlösa, icke allenast
derföre att vi sakna en verklig militär-orga-
nisation, ty om vi äfven vore hugnade med
en efter preussiskt mönster, skulle vi ändock
vara det, utan derför ati: vi sakna den po-
litiska frihetens frukt, nemligen förmåga att
sköta fåra vigtigaste angelägenheter, attin-
gjuta duglighet och kraft hos dem, åt hvilka
vi uppdragit att leda oss i striden Denna
brist är ett arf af våra förfäder, och förrän
vi afhjelpt densamma mäkta vi ej skaffa oss
trygghet mot vare sig inre eller yttre våld.
Vi måste derföre, snart sagdt i allt, bryta
med det förflutna, med vår historia. Den
är ej för vacker, ehuru måhända mindre
vidrig än några andra folks. Må den i
främsta rummet tjena oss som varnande
exempel.
De föredömen på mod, kraft och redlig-
het m. fl. dygder, som den framställer,
skola vi kunna hemta bland oss sjelfva, när
vi förvärfvat frihet, rätt ech upplysning.
Men för att erhålla dessa förmåner erfordras
ett par decennier sedan vi väl börjat vårt
framtidsarbete, och är det således ingen tid
för oss att förlora.
Att förvänta det vår nuvarande riksdag
skulle taga initiativet till härofvan föreslagna
grundlagsändringar samt öfriga anordningar
ad interim vore att förirra sig i drömmar-
nes rike. Utan en stark, från allmänheten
utgången påtryckning lärer dess tröghet väl
icke kunna öfvervinnas. Det vore derföre
den verkligt frisinnade pressens vackraste
uppgift att nu lifva den stora allmänheten
för ifrågavarande, dess i sanning vigtigaste
angelägenhet.