a nn Då denna sedrtare har till gifven följd både allmänanda och allmän värncepligt, skulle hvarje militärisk befordran uppmärksammas på ett helt annat sätt än för närs varande. Blir det då fråga om tillsättandet af en högre befälsplats, skall hela den ort eller landsdel, öfver hvars värnepligtiga befolkning kandidaten, i händelse af utnämning, komme att föra befälet, på det lifligaste intressera sig derför, emedan ett lyckligt val i detta hänseende tillförsäkrar innebyggarne att i farans stund deras egna eller närmaste anhörigas lif och blod icke blifva lattsinnigt eller oskickligt bortsiumpade. Detta förhållande skall naturligen gifva auledning till upplysande tankeutbyten såväl genom pressen som talrikt besökta möten. De som till befattningen kunna ifrågakomma skola, i den mån de avancerat inom de militära graderna, hafva blifvit af en allt större och större allmänhet genom det sätt, hvarpå de utöfvat sitt befäl öfver densamma, då den stått i ledet, till sina egenskaper och militära förmåga fullt kände och bedömde. Den allmänna opinion, som sålunda bildades och som säkerligen genom petitioner till regeringen erhölle en officiel natur, komme att stödja sig på personalkännedom, sundt omdöme och dertill sjelfbevarelsens instinkt. Påtryckningen af en sålunda åstadkommen opinionsyttring synes böra lemna tillräcklig garanti derför, att regeringen celler armåns högsta myndighet vid befordringar endast komme att gynna förtjensten och dugligheten. Huru uppfattar man deremot för niärva rande hos oss ifrågavarande angelägenhet. Utnämner regeringen till ett högre befäl cn dertill huru litet meriterad person som helst, frågar dock utom armån ingen menniska det ringaste derom, undantagandes några som stå till den uträmnde i närmare förhållande. Och ännu mindre, om möjligt, intresserar sig allmänheten för om samma person efteråt visat sig fullkomligt oduglig. Skulden till vårt nuvarande befäls olämplighet för sitt heliga och ansvarsfulla kall kan ej tillräknas någon eller några vissa personer. Den måste sökas i den politiska ställningen i landet, som medgifver regeripgen att i fråga om högre befordringar såväl som i åtskilligt annat handla cfter godtfinnande. Menniskonaturen är nu en gång för alla så beskaffad, att man söker tillfredsställa sina böjelser och intressen, utan att så noga undersöka om sådant sker på andras, på det allmännas bekostnad. Endast fruktan för lagen, allmänna opinionen eller, i händelse man är en ovanligare personlighet, fruktan för egen kritik utgöra korrektiv häremot. Man ser häraf, att vi ingalunda, hvad försvaret beträffar, äro hulpne med att bevilja stora anslag vare sig till byggnadsföretag, krigsmateriel, förlängda vapenöfningar eller annat som erfordras för en ny organisations genomförande. Regeringen synes hafva velat begagna den hos nationen lätt förklarliga oro, som det nu pågående kriget förorsakat, för att genomdrifva betydligare anslagsfordringar. Det är meningen med dessa rader att, med förhoppning om biträde af denna oro, i någon mån söka fästa allmänna uppmärksamheten på hvad som är väsentligare än penningcutgifterna för att försvarsverket skall sättas i stånd. Om England eller någon annan makt fölle på den iden att ställa