a nn
Då denna sedrtare har till gifven följd
både allmänanda och allmän värncepligt,
skulle hvarje militärisk befordran uppmärk-
sammas på ett helt annat sätt än för närs
varande. Blir det då fråga om tillsättan-
det af en högre befälsplats, skall hela den
ort eller landsdel, öfver hvars värnepligtiga
befolkning kandidaten, i händelse af utnäm-
ning, komme att föra befälet, på det lifli-
gaste intressera sig derför, emedan ett lyck-
ligt val i detta hänseende tillförsäkrar in-
nebyggarne att i farans stund deras egna
eller närmaste anhörigas lif och blod icke
blifva lattsinnigt eller oskickligt bortsium-
pade. Detta förhållande skall naturligen
gifva auledning till upplysande tankeutby-
ten såväl genom pressen som talrikt be-
sökta möten. De som till befattningen kun-
na ifrågakomma skola, i den mån de avan-
cerat inom de militära graderna, hafva blif-
vit af en allt större och större allmänhet
genom det sätt, hvarpå de utöfvat sitt be-
fäl öfver densamma, då den stått i ledet,
till sina egenskaper och militära förmåga
fullt kände och bedömde. Den allmänna
opinion, som sålunda bildades och som sä-
kerligen genom petitioner till regeringen
erhölle en officiel natur, komme att stödja
sig på personalkännedom, sundt omdöme och
dertill sjelfbevarelsens instinkt. Påtryck-
ningen af en sålunda åstadkommen opinions-
yttring synes böra lemna tillräcklig garanti
derför, att regeringen celler armåns högsta
myndighet vid befordringar endast komme
att gynna förtjensten och dugligheten.
Huru uppfattar man deremot för niärva
rande hos oss ifrågavarande angelägenhet.
Utnämner regeringen till ett högre befäl
cn dertill huru litet meriterad person som
helst, frågar dock utom armån ingen men-
niska det ringaste derom, undantagandes
några som stå till den uträmnde i närmare
förhållande. Och ännu mindre, om möjligt,
intresserar sig allmänheten för om samma
person efteråt visat sig fullkomligt oduglig.
Skulden till vårt nuvarande befäls olämp-
lighet för sitt heliga och ansvarsfulla kall
kan ej tillräknas någon eller några vissa
personer. Den måste sökas i den politiska
ställningen i landet, som medgifver rege-
ripgen att i fråga om högre befordringar
såväl som i åtskilligt annat handla cfter
godtfinnande. - Menniskonaturen är nu en
gång för alla så beskaffad, att man söker
tillfredsställa sina böjelser och intressen,
utan att så noga undersöka om sådant sker
på andras, på det allmännas bekostnad.
Endast fruktan för lagen, allmänna opinio-
nen eller, i händelse man är en ovanligare
personlighet, fruktan för egen kritik utgöra
korrektiv häremot.
Man ser häraf, att vi ingalunda, hvad för-
svaret beträffar, äro hulpne med att bevilja
stora anslag vare sig till byggnadsföretag,
krigsmateriel, förlängda vapenöfningar eller
annat som erfordras för en ny organisations
genomförande. Regeringen synes hafva velat
begagna den hos nationen lätt förklarliga
oro, som det nu pågående kriget förorsakat,
för att genomdrifva betydligare anslagsfor-
dringar. Det är meningen med dessa rader
att, med förhoppning om biträde af denna
oro, i någon mån söka fästa allmänna upp-
märksamheten på hvad som är väsentligare
än penningcutgifterna för att försvarsverket
skall sättas i stånd. Om England eller nå-
gon annan makt fölle på den iden att ställa