mig gifna uppdraget är förenadt. Jag tager till ordet efter en person, hvilkons vältaliga yttrande har rört våra själar; men jag vill likväl söka från mitt hjerta hemta nödig styrka till att värdigt uppfylla min pligt. Ni se framför er, hedervärda domare, tvänne unga män som tillhöra samhällets högre klasser, tvänne vetgiriga resande, som kommit för att under vedermödor och med lifsfara söka vinna något af den ära, som en Columbus och en Vasco di Gama i rikt mått skördade; studierna äro deras enda passion, äran deras enda belöning. Den ene är skickad af vetenskapsakademien i London för att uppleta ett exemplar af en malabarisk historia, skrifven före Aureng-Zeb, denne tyrann som lät halshugga sin bror; den andre är stadd i ett icke mindre vigtigt ärende; han reser i Indien för att komplettera den ornitologiska samlingen uti naturhistoriska museet i Paris. Jag ber att det må tillåtas mig inför domstolen uppläsa hälften af ett bref som herr de Lacepede... — Herr advokat, herr de Lactpedes bref hörer icke alls hit. Var så god och håll er till saken. — Högt aktade domare, fortfor advokaten, vår mycket värderade allmänna åklagare har 1 sin bevisning gjort sig skyldig till en betänklig kontradiktion. Han har sagt på ett ställe i sitt vältaliga föredrag, att de båda anklagade hade velat bygga en koja i vildmar