a a Så er a rna Sats Ån väte rn sträfvan att inskränka konungamakten och utvidga folkmakten genom utsträckt valrätt, tillhöra dem, som ingenting vilja lära eller glömma. Det är ingaunda en utopi att anse älla medborgares rättighet att deltaga i lagstiftningen hatva till följd både ett allmänt intresse derför och nog allmän upplysning för att på klokaste sättet ordna den. Under sådana förhållanden skulle befolkningen i orterna, redan innan en riksdags början, hafva stadgat sitt omdöme om samhällsförbättringar, hvilka vid riksdagen kunna förekomma till behandling, så att representanterna ingalunda för frågornas afgörande behöfde inhemta yttranden af fackmän, Ty dessa sednare finnas äfven i orterna och skulle ej underlåta att deltaga i der förekommande allmänna öfverläggningar samt -dervid meddela de upplysningar angående detaljerna, de kunde lemna. Förarbetei orterna och deraf följande sakkännedom hos representanterna om förekommande frågor äro således ett vilkor för att riksdagsarbetet skall åstadkomma gagneliga resultater. Det nu nämnda har äfven tillämpning på krigslagstiftningen. Tilldelandet af politiska rättigheter åt alla medborgare är sålunda den säkraste borgen äfven för den militära frågans lämpligaste lösning. Man behöfver icke då betvifla att, när alla erhålla lika rätt, för alla skall föreskrifvas lika pligt, lika skyldighet att offra lif och blod för fosterlandet. En omständighet i afseende på försvarsväsendet, den vigtigaste af alla, har här ännu ej blifvit vidrörd. Den angår befordringsväsendet inom de högre graderna — huru armån skall erhålla dugliga generaler och högre officerare. MHirpå beror ytterst hela försvarsverkets förmäga att uppfylla sin bestämmelse. Med odug!iga generaler i spetsen för våra stridskrafter, gå dessa, och landet med dem, i farans stund undergången till mötes, och alla våra uppoffringar för att åstadkomma ett starkt försvar hafva då varit onödigtvis bortkastade. Är det högre befälet deremot godt, innebär detta nästan detsamma som att hela försvarsverket så till personal som materiel också är det. Äfven i detta hänscende har endast det land, der alla medborgare hafva politiska rättigheter, att förvänta ett betryggande resultat, och var det med afseende härpå här ofvan nämndes, att så länge vårt nuvarande inre tillstånd förblefve orubbadt, skulle en för öfrigt god organisation icke förmå afhjelpa vår värnlöshet. Befordringslagar, grundade på s. k. pappersmeriter, kunna visserligen vara tillfyllestgörande inom den civila administrationen och de lägre befälsgraderna, men vidkommande de högre militära befattningarne måste den sökandes lämplighet äfven hålla profvet inför evt i möjligaste mån ofelbart omdöme. Nu torde svårligen tillsättandet af befälsplatserna böra anförtros åt någon annan än regeringen eller underlydande myndighet. Men huru kan en sådan princip lämpligen stå tillsamman med den här ofvan anförda allmänna företeelsen, att en regering till högre befälsplatser icke annat än undantagsvis befordrar förtjente och duglige? — Äfven mot denna hos regeringarne inneboende benägenhet, att vid tillsättandet af högre embeten följa personliga ingifvelser, lemvpar medborgarnes allmänna lagstiftningsrätt en garanti.