a a Så er a rna Sats Ån väte rn
sträfvan att inskränka konungamakten och
utvidga folkmakten genom utsträckt valrätt,
tillhöra dem, som ingenting vilja lära eller
glömma. Det är ingaunda en utopi att
anse älla medborgares rättighet att deltaga
i lagstiftningen hatva till följd både ett all-
mänt intresse derför och nog allmän upp-
lysning för att på klokaste sättet ordna den.
Under sådana förhållanden skulle befolknin-
gen i orterna, redan innan en riksdags bör-
jan, hafva stadgat sitt omdöme om samhälls-
förbättringar, hvilka vid riksdagen kunna
förekomma till behandling, så att represen-
tanterna ingalunda för frågornas afgörande
behöfde inhemta yttranden af fackmän,
Ty dessa sednare finnas äfven i orterna och
skulle ej underlåta att deltaga i der före-
kommande allmänna öfverläggningar samt
-dervid meddela de upplysningar angående
detaljerna, de kunde lemna. Förarbetei or-
terna och deraf följande sakkännedom hos
representanterna om förekommande frågor
äro således ett vilkor för att riksdagsarbetet
skall åstadkomma gagneliga resultater.
Det nu nämnda har äfven tillämpning på
krigslagstiftningen. Tilldelandet af politi-
ska rättigheter åt alla medborgare är så-
lunda den säkraste borgen äfven för den
militära frågans lämpligaste lösning. Man
behöfver icke då betvifla att, när alla er-
hålla lika rätt, för alla skall föreskrifvas
lika pligt, lika skyldighet att offra lif och
blod för fosterlandet.
En omständighet i afseende på försvars-
väsendet, den vigtigaste af alla, har här
ännu ej blifvit vidrörd. Den angår befor-
dringsväsendet inom de högre graderna —
huru armån skall erhålla dugliga generaler
och högre officerare. MHirpå beror ytterst
hela försvarsverkets förmäga att uppfylla
sin bestämmelse. Med odug!iga generaler i
spetsen för våra stridskrafter, gå dessa, och
landet med dem, i farans stund undergån-
gen till mötes, och alla våra uppoffringar
för att åstadkomma ett starkt försvar hafva
då varit onödigtvis bortkastade. Är det
högre befälet deremot godt, innebär detta
nästan detsamma som att hela försvarsver-
ket så till personal som materiel också är
det. Äfven i detta hänscende har endast
det land, der alla medborgare hafva poli-
tiska rättigheter, att förvänta ett betryg-
gande resultat, och var det med afseende
härpå här ofvan nämndes, att så länge vårt
nuvarande inre tillstånd förblefve orubbadt,
skulle en för öfrigt god organisation icke
förmå afhjelpa vår värnlöshet.
Befordringslagar, grundade på s. k. pap-
persmeriter, kunna visserligen vara tillfyl-
lestgörande inom den civila administratio-
nen och de lägre befälsgraderna, men vid-
kommande de högre militära befattningarne
måste den sökandes lämplighet äfven hålla
profvet inför evt i möjligaste mån ofelbart
omdöme. Nu torde svårligen tillsättandet
af befälsplatserna böra anförtros åt någon
annan än regeringen eller underlydande
myndighet. Men huru kan en sådan prin-
cip lämpligen stå tillsamman med den här
ofvan anförda allmänna företeelsen, att en
regering till högre befälsplatser icke annat
än undantagsvis befordrar förtjente och dug-
lige? — Äfven mot denna hos regeringarne
inneboende benägenhet, att vid tillsättandet
af högre embeten följa personliga ingifvel-
ser, lemvpar medborgarnes allmänna lagstift-
ningsrätt en garanti.