jag fråga er, om ni sjelfva ha någet att säga
med anledning af åklagarens anförande?
— Ingenting, mumlade Gabriel.
Klerbbs lade armarne i kors, kastade helt
vårdslöst hufvudet tillbaka oeh yttrade:
— Endast för det sällsamma i saken, har
jag nästan lust att i morgon se mig hänga...
Och på den unge engelsmannens läppar spe-
lade ett af dessa leenden, i hvilka ögonen icke
med en enda stråle deltaga...
Efter en kort paus återtog ordföranden:
i— De anklagades försvarare har ordet.
:: Advokaten steg upp, i det han skakade de
väldiga lockarne i sin peruk, samt började:
— Högt aktade ledamöter af brottmåls-
domstolen, saken...
Gabriel reste sig plötsligt från sin bänk, och
åläggande advokaten tystnad, ropade han:
— Vi vilja icke bli försvarade. Ett för-
svar är för oss en förolämpning. Nog, min
herre!
Klerbbs gaf med en åtbörd tillkänna att
han i allo gillade hvad hans vän yttrat.
Brottmålsdomaren upphof nu sin röst, och
i högtidlig ton sade han, vänd till advokaten,
som redan satt sig:
— Lyd domstolen! Försvara de anklagade,
min herre.
Advokaten trädde då åter upp och begynte
gålunda:
— Mine herrar, jag är icke blind för de
stora svårigheter, hvarmed det af domstolen