jag fråga er, om ni sjelfva ha någet att säga med anledning af åklagarens anförande? — Ingenting, mumlade Gabriel. Klerbbs lade armarne i kors, kastade helt vårdslöst hufvudet tillbaka oeh yttrade: — Endast för det sällsamma i saken, har jag nästan lust att i morgon se mig hänga... Och på den unge engelsmannens läppar spelade ett af dessa leenden, i hvilka ögonen icke med en enda stråle deltaga... Efter en kort paus återtog ordföranden: i— De anklagades försvarare har ordet. :: Advokaten steg upp, i det han skakade de väldiga lockarne i sin peruk, samt började: — Högt aktade ledamöter af brottmålsdomstolen, saken... Gabriel reste sig plötsligt från sin bänk, och åläggande advokaten tystnad, ropade han: — Vi vilja icke bli försvarade. Ett försvar är för oss en förolämpning. Nog, min herre! Klerbbs gaf med en åtbörd tillkänna att han i allo gillade hvad hans vän yttrat. Brottmålsdomaren upphof nu sin röst, och i högtidlig ton sade han, vänd till advokaten, som redan satt sig: — Lyd domstolen! Försvara de anklagade, min herre. Advokaten trädde då åter upp och begynte gålunda: — Mine herrar, jag är icke blind för de stora svårigheter, hvarmed det af domstolen