Med anledning af de k. propositionerna rörande försvarsverket. (Ur bref från landsorten till D. N.) i (Forts, och slut fr. föreg. nr.) Erfarenheten har tillräckligen visat att en nation, hvars alla medborgare hafva politiska rättigheter, hastigt ernålt upplysning och välstånd, och detta oaktadt den haft åtskilliga betydande både inre och yttre hinder att öfvervinna. Endast en dylik nation är derjemte i stånd att med hopp om framgång försvara sig mot yttre fiender. Den stora mängden af de s. k. bildade, som ännu cj hunnit befria sig från de i våra undervisningsanstalter inpluggade fördomar, finner alltid hvarje yrkande på ullas politiska likställighet upprörande, Den mindre bildade massan bedömer deremot ett dylikt yrkande med klarare blick. När nemligen bildningen tagit en skef riktning, såsom nästan öfverallt i Kuropa, äro de mindre bildade lättare cmottogliga för solklara sanningar än dv med högre (dunklare?) bildning utstyrde. Bland dessa sednare skall derför mången anse följderna i praktiken af här ifrågasatta förändringar i våra institutioner, särskildt med afseende å krigslagstiftningen, blifva rent af vidunderliga. Man skall i tankarne so en församling, bestående af representanter för den stora obildade massan, rådslå om hvarje detalj, som rör den militära disciplinen och befordringsväsendet, vapenöfDingarne, uniformerna, beväpningen och utrustningen m. m ; ja måhända ingå i de minsta detaljer och afgöra huru många timmar under de årliga öfningarne skola användas till tiraljörexercis, fälttjenst och manövrer, huru knappar och galoner skola vara beskaffade med mera. Det är sannt, att allt detta är oerhördt. Men enligt erfarenheten har det varit lika oerhördt att se ifrågavarande angelägenheter på ett förnuftigt och ändamålsenligt sätt ordnade af regeringarne eller fackmänt, De af regeringarne dekreterade öfningarne och uniformer hafva städse utgjort ett tacksamt underlag förskämtet och gycklet; krigsväsondets tillstånd i sin helhet har deremot varit för den tänkande patrioten en anledning till tårar. Undantag i afseende å det lägervall, hvaruti stridskrafterna befunnit sig, har, såsom ofvan blifvit nämnt, endast inträffat när en ovanligare man fått tillfälle att ordna militärväserndet. Men hvad en sådan man kostat sitt land är också ofvan antydt. Ett dylikt botemedel är derföre kanhända värre än den allmänneligen förekommande sjukdomen. När således det hittills begagnade sättet, nemligen att till regeringarne öfverlåta omsorgen om försvarskrafternas ordnande, visat sig alldeles misslyckadt, så borde ensamt af detta skäl den utvägen. försökas, att låta nationen sjelf taga en sådan lifsfråga omhand, äfven om man icke kunde förutse att detta sätt att gå till väga är det enda betryggande. De som orda om vigten att vår nuvarande representation måste åstadkomma mera arbete under riksdagarne än hvad hittills varit fallet, så vida icko samhällsarbetet skall afstanna, men derjemte fördöma hvarje