framför sig hvar sin mandolin. Det var ett par kringvandrande) sångare, sådana som i Indien kallas Xarada-Ca er. Sångarne läto icke förmärka någon öfverrasknivg, då de varseblefyo de unga männen; de nalkades helt lugnt och framsträckte sina , händer, såsom för att begära en allmosa. -— Se så der ja, nu äro vi räddade! utropade Gabriel, strålande af glädje; dessa menniskor kännaZtill trakten. Och han gaf dem en piaster. För att belöna en så storartad frikostighet, uppstämde sångarne en visa om striden mellan Rama och Ravan. Då de hunnit till andra versen, hejdade dem Klerbbs medelst en hastig åtbörd, och han bad dem på engelska att de skulle visa honom vägen till närmaste menniskoboning. Indianerna begvepo ej hvad han sade. — Kan ni hindostanska? yttrade Klerbbs till Gabriel. — Jag vann tre gånger pris för min skicklighet i detta språk vid universitetrt i Paris; jag har till och med öfversatt 4axvipyråm, men här i Indien förstår man mig icko— Än jag då! utropade Klerbbs, i der han gned sig i pannan, jag öfversatte i Cambridg.? den store poeten Azz-Eddin-el-slocadessis skrifter, och om en hindu icke talar engelska, med mig, så fattar jag 0) ett ord af hvad han, säger. Om jag någonsin korsmer tillbaka till Cambridge, så skall jag wyQerrötta min f. d. a .