bevillningens beräkning. Vidare synas oss
vakansafgifterna af 100 rår för rothålls-
nummer och 250 för rusthållsnummer all-
deles för låga. Oförklarligt förefaller äfven,
hvarföre rusthållarne skola få behålla sina
rustningsräntor, 1,378,000 rdr, hvilka från-
dragas de ordinarie tillgångarne; detta kan
visserligen blifva fallet under öfvergångs-
perioden, om densamma bestämmes till en
viss tid; men sedan lära väl nämda räntor.
böra återgå till statsverket och komma det-
samma till godo. Efter öfvergångstiden torde
slutligen boställenas afkastning komma att
uppgå till vida högre belopp, än närvarande
1,428,000 rdr. Beriktigas alla dessa fel, så
kommer den summa af 8,238,150 rdr, som
under ofvannämde antagande skulle uttagas
medelst bevillning, att minskas med ett par
millioner, och särdeles städernas 3,624,720
rdr att betydligen nedsättas. Hvarföre sjö-
försvarets kostnader betydligt skola ökas,
emedan landtförsvarets indelningsverk upp-
häfves, synes oss alldeles obegripligt. Lika-
ledes det påståendet, att inkomsterna af in-
delta armåns boställen först om 20 års tid
kunna förväntas vara att tillgå, och att en
kasernkostnad af 17 millioner skulle blifva
en följd af folkbeväpningens införande, lik-
som icke lägerutbildningen fortfarande i så-
dant fall kunde begagnas.
Vid allt detta, liksom åtskilligt annat,
vilja vi dock ej vidare uppehålla oss, då
hela artikeln blott utgör ett toret tankespel,
utan annat praktiskt ändamål, än att upp-
skrämma sinnena, och särdeles städernas
representanter, för folkbeväpningen, samt
att slutligen låta den ökade bevillning af
endast 2,800,000, som antagandet af det
Abelinska förslaget ytterligare skulle erfor-
dra, framstå i en jemförelsevis förklarad
dager.
Må det i stället tillåtas oss rikta några
allvarliga slutord till Aftonbladet med an-
ledning af dess nuvarande uppträdande i
försvarsfrågan. Det värda bladet har, från
den stund agitationen för regeringens för-
slag börjades, mot dem, som fortfarande
kämpa för de id6er och åsigter, det sjelf
förut förfäktat, tillvägagått med en illvilja,
våldsamhet och hänsynslöshet, som äro full-
komligen värdiga öfverlöparen och renega-
ten. Det har öfverhopat olika tänkande
med de skymfligaste tillmälen, såsom lyck-
sökare, projektmakare, usla egoister och
förrädare m. m, d.
Oaktadt de många artiklar, som blifvit
intagne, har nästan ingenting i sak förekom-
mit, utan blott fraser till förherrligande af
det Abelinska förslaget. Någon jemförelse
eller något afvägande mellan olika organi-
sations-systemer kar ej kommit i fråga, utan
allting har gått ut på att öfverrumpla sin-
nena och uppskrämma representanterna och
befolkningen, dels med hot om riksdagens
upplösning och dels med förespeglingar af
faror utifrån, på hvilka bladet sjelf omöjli-
gen kan tro.
Hvad tro sig bladet och de, som inspi-
rera detsamma, vinna härigenom? Tror det,
att svenska folket plötsligen blifvit förvand-
ladt till en skara omyndiga barn, utan eget
omdöme eller egen urskilningsförmåga? Tror
det, att representanterna låta inverka på sig
af ett ursinnigt och tillkonstladt skrän, då
tillfyllestgörande skäl och grunder icke an-
föras? Tror det sig på sådant sätt kunna
befordra den försoning och sammanjemkning
mellan de hvarandra motstående åsigterna,
som äro så nödvändiga för den inveeklade
frågans lösning?
I sådant fall kunna vi försäkra, att bla-
det högeligen bedragit sig. Det skall icke
lyckas skrämma någon, men det skalli stäl-
let till det yttersta uppreta dem, som an-
nars vore benägna till eftergifter, samt deri-
genom göra all sammanjemkning omöjlig.
Ja, detta är redan på god väg att ske. Vi
vilja derför vänligen råda bladet att hä-
danefter antaga en fogligare ton och att
icke skoningslöst förkättra dem, som kunna
hafva olika åsigter. Annars skall det sä-
kerligen snart med sorg och ruelse finna,
att resultatet af dess våldsamma uppträdande
bir alldeles motsatt det, som dermed åsyf-