till, ty i farans ögonblick är sammanvkallandet
af en hop menniskor, om än lifvade af den
bästa vilja, i det närmaste onyttigt.
2:0 Hon måste ega nå,ot; af intet blir in-
tet, och bäst är att alltid genast, när så behöfs,
hafva tillräckliga medel för de första trängande
behofyven.
3:o Hon måste framförallt veta hvad hon
vill uträtta och i enlighet dermed göra sina
förberedande anordningar.
Professor Rossander afslutade sitt föredrag
med följande yttranden, hvilkas berättigande
hvarje tänkande fosterlandsvän måste inse:
Önskligt är att några artiklar, som äro
svåra att i hast anskaffa och som tillika ej
taga alltför mycken skada af ett längre för-
varande, fionas i ett litet förråd. Man har
stora förråd af vapen, som riskera att blifva
gammalmodiga, krut och annat, som efter nå
gra år ej mer är fullgodt, hvarför skulle man
ej på samma sätt riskera förstöringen af sa-
ker, ämnade för sjukvården? Bäst om de på
detta sätt förgås, bäst otvifvelaktigt, om för-
eningens hela verksamhet aldrig toges i an-
språk, om dess förbindelser ständigt blefve
onyttiga, förspillda!
Vi betvifla ej att de upplysningar, den eg-
gelse professor Rossander genom sitt anfö-
ande och sina meddelanden lemnat förenin-
gen för frivillig vård af sårade och sjuka i
fält, af denna förening allvarligt komma att
uppmärksammas och många vigtiga steg i följd
deraf att vidtagas. Inom föreniogens arbets-
område finnes dock en detalj af ej obetydlig
vigt, hvilken egentligen tillhör qvinnans verk-
samhetskrets. Det är ombesörjandet af de
för föreningens syfte nödvändiga förbandsar-
tiklar och främst deribland af ott större för-
råd af linne. Och om nu våra fäder, våra
bröder, våra män, å ena sidan äro betänkta
på anskaffandet af de vapen, som äro ound-
gängliga för betryggandet af vårt lands sjelf
bestånd, å andra sidan bemöda sig om
iordvingsställandet af den sjukvårdsmateriel,
som är behöflig för att gifva tillbörlig omvård-
nad åt dem, hvilka kunna komma att blott-
ställa sina lif och utgjuta sitt blod för fäder-
neslandet, blir det då ej för oss svenska qvin-
nor, en oafvislig pligt att, äfven vi, i vår lilla
mån lemna ett bidrag till det stora och makt-
påliggande arbetet och vara behjelpliga att små-
ningom insamla ett linneförråd, hvilket åtmin-
stone kunde motsvara de tidigaste behofven i
den olyckliga händelse att en ödesdiger dag
också skulle inträffa för oss? I första ögon-
blicken af stor nöd är det som hjelpen är
störst och mest påkallad. Med tiden kunna
nog tillgångar erhållas och bistånd lewnas,
men at intet blir intet, och der man intet
har att tillgå, står man mången gåog rådvill
nm blödande bjerta inför stundens befallande
raf. —
Det mål, hvartill vi med detta upprop till
våra landsmaninnor syfta, är att medelst många
små samverkande krafter ernå det goda resul-
tat, att ett större parti linne och charpie samt
af de behöfiigaste och mest anlitade förbands-
artiklar ej kommer att saknas bland den sjuk-
vårdsmateriel, som föreningen för frivillig vård
af sårade och sjuka i filt är betänkt att an-
skaffa och ordna för sitt menniskoälskande
mål... Vi begära ej stora uppoffringar af nå-
gon, då vår afsigt för närvarande endast är
att hos våra medsystrar i den vidsträcktaste
krets väcka en tanke på möjliga kommande
behof, på vigten at en förberedelse derför och
på lättheten att medelst vänlig omtanke och
ringa besvär kunna åstadkomma något väsent-
ligt godt. För hvarje år bör från ett välför-
sedt hushåll alltid ågot gammalt linne kunna
afläggas för ett sådant ändamål som det ifråga-
varande, om husmodern har god vilja och fo-
gterländskt sinne samt en viss omtänksamhet
att taga till vara åtskilligt, som under andra
omständigheter temligen ändamålslöst förfares.
Vi begära endast emulorna, de må nu fram-
stå under formen af både nytt och gammalt
linne, i huru små lappar som helst (större
stycken, om ock nötta, böra likväl ej sönder-
klippas), charpie (hvaraf dock numera ej stora
qvantiteter anses behöfliga vid förbindningar);
kompresser (fyrdubbla linuelappar) af olika
storlek, bindor af linne eller bomall (längd:
12, 16, 20, 24 fot; bredd cirka 2 dee. tum;
de sammanskarfvas medelst hopkastande af
staden, långsidorna öfverkastas löst) eller an-
dra förbandspersedlar. Skulle vi efter någon
bestämd tids förlopp (t. ex. efter 10 år) fort-
farande vara lyckliga nog att ej för krigets
hemska behof sjelfva nödgas anlita det sålunda
iosamlade förrådet, kan ju år för år den först
tillkomna delen deraf småningom öfrverlemnas
till yåra sjukhus. Ingen må derför afhålla sig
från deltagande i detta fosterländska arbete
af fruktan att det sålunda insamlade kan onyt-
tigt förfaras, då det alltid kommelidandoe li-
kar till godo, vare sig under ofred eller fred,
på samma gång ständigt fortgående bidrag
vidmakthölle det hela.
Vid upplösandet af den fruntimmerskomitå,
som, på anmodan af föreningen för frivillig
vård af sårade och sjuka i fält, i hufvudstaden
under sistlidne höst hade bildat sig för att
mottaga gåfvor af sjukvårdseffekter för sårade
ch sjuke i de krigförande nationernas härar,
beslöt ett fåtal af dess medlemmar att för
ofvan angifoa syftemål och i samverkan med
nyssnämnda förening förklara sig såsom per-
mament komit6. H.k.h, hertiginnan af Öster-
götland, hvars ädla hjerta och fosterländska
ne aldrig förneka sig. uttryckte vid under-