Emellertid måste vi nu lemna dem åt sitt öde, dervid likväl lofvande att skaffa dem mat den följande dagen. De öfverhopade oss med gina tacksägelser. Allt efter som man närmar sig Valrien, får man ett tydligare begrepp om dess styrka och storlek. Tusentals menniskor ha besökt Valerien blott såsom em punkt, hvarifrån man från ena sidan väl kan se Paris och från den andra ha ett vaekert panorama upp till St Cloud oeh öfver Seinen till Marly och St Germain. Den oerhörda massan af verk uppe på den sockertoppsformiga kuren erbjuder en imponerande anblick. Icke ett skott, som varit i stånd att skada, har lossats deremot, men att döma af hvad jag såg, förekommer det mig gom om Valårien icke vore så starkt som det ser ut, och jag tror att kompetentare domare skola bekräfta denna min åsigt. Vägen svänger af åt öster rundt kullens framsida, vänder sig sedan i brant stigning åt vester och uppnår sålunda yttre löpgrafven. Det låg ännu samma grå dimma öfver Paris, liksom om star den hade önskat att för sig dölja dessa piekelhufvor eller som om sjelfva naturen hade varit uppfylld af medlidande med de besegrade. Den yttre löpgrafven är ljus och djup. Skildtvakter voro redan utställda på vallen och en post vid ingången. Vägen leder till en port med en vindbrygga öfver en andra löp graf, och öfver ingången står inhugget Fort Valrien, 1844; här var en annan post. Intet spår till preussisk ockupation märktes ännu, men då man gick längre fram, fick man till höger se en hop små tält, nära ett bombfritt hvalf, hvilka blifvit försedda med kaminer och från hvilka framkommo om sig måna preussare med filtar, som sorglösa fransmän qvarlemnat. Gående ännu längre uppåt, pasgerar man det runda sigoaltorn, från hvilket jag så ofta sett signalerna för de södra fästena huru de skulle rikta sin eld, och ännu ett par hundra alnar högre upp är Place dArmes, do två stora barackerna och arsenalen, kommendantens bostad o. s. v. Här var hela den fyr kantiga borggården fylld med infanteri, kavalleri och kanoner. Ett batterifranskt fältartilleri stod straxt vid ingången, men endast en fransk militär syntes till, och det var en, som tillhörde intendenturen. Den svart-röd-hvita fanan svajade från signaltorneb — de spetsiga hjelmarne uppfylde borggården. Något eländigare än barackerna kan man svårligen få se: toma, dragiga rum, men med en inofam atmosfer, som tvingade soldaterna att slå upp fönstren, Ingenting, icke ens ved, fanns på platsen Vi gingo ned och genomvandrade manskapets lod. Officerarne höllo på att gifva dem förhållningsorder om, hvar de skulle tillbringa natten. Jag gick med bröstsärnet till venster och blef förvånad öfver att finna, det kanoner: nas både antal och storlek vida understeg, hvad jag väntat. Der voro 4 kanoner, som jag icke kunde mäta, men hvilka sågo ut att vara 9-tums och liknade mynningladdningskanoner. Bestyckningen var olikartad — fältkanoner af brons, landtartilleri och kanoner afsedda för kustförsvar, med laddstockar och viskor ännu liggande bredvid sig och pekande i olika riktningar, orörda sedan de sista gången affyrades. Den stora 9latummare, som hade så mycket ondt i sinnet mot S:t Germain, låg med sitt stora, mörka öga fästadt på terrassen, som man kunde urskilja bortom träden på andra sidan Seinen. Jag kunde ännu ha qvardröjt der länge, trots smutsen, men det var verkligen på tiden att vända om. På återvägen såg jag en fransk officer tala med den nya preussiska kommendanten, öfverste von Ebenhart, en duktig officer, hvars regemente nu ockuperar fästet. Det är det 46:te, hvilket allt sedan belägringens början har legat vid Bougival. Ett batteri kom upp just som jag lemnade platsen, omkring kl. 4.40, och manskapet stufvade in sig så godt de kunde i barackerna, i fast besittning af VaJrien.s För denna gång inskränker jag mig till en berättelse om hvad jag sett. Fransmännen skulle ha marscherat ut kl. 9, men begåfvo sig ej i väg förr än närmare middagen, då de återvände till Paris. Jag önskar att jag kunde skrifva om de utsvultna stackare, vi mötte under återvägen och hvilka gått ut på rof kring fästet i hopp om att kunna få sig en munsbit. Jag kan ej glömma åsynen af dem. rr TEATRET EA TTT STAKE