— 10 — kande komma fram der elefanterna gått före oss utan måste återvända med oförrättadt ärende. Sedan vi, fortsättande resan till Okatatus, i två dagar varit utan vatten, lyckades jag skaffa oss sådant derigenom att jag fångade en damara-qvinna och ålade henne att visa mig vägen till närmaste vattenställe. Gångstigen som vi följde — jag ech qvinnan — ledde förbi den plats der bennes stam vistades. Så snart männen blefvo mig Varse, skyndade alla att fatta sina bågar, och det var hardt nära att de bunnit skjuta på oss, innan vi genom höga rop lyckades upplysa dem om att vi voro värner. De lugnade sig, så snart de vid närmare, påseende funno att jag var en hvit man, samt talade om att de tagit mig för en namak; och en sådan bar aldrig något förbarmande med en medlem af damara stammen, utan dödar honem som en hund, ifall han kan få tillfälle dertilll Den nu ifrågavarande stammen hade aldrig varit i beröring med några hvita menniskor, och då jag nu sade åt höfdingen att de hvita aldrig komma till deras land för att göra invånarne något ondt, utan endast för att jaga, blef han högst belåten. Två timmar sednare kommo våra vagnar och följeslagare efter till stället, och dagen derpå fick hela stammen se huru vi sköto giraffer: Dessa vilda menniskor befunnos ej ha det