SIA uig)oratv alv LVUIVIJaIER på IULCL BaALV BLVU
i godt förhållande tiM Napoleon, han yttrade
sig, mycket, frist möt bpnom och. sökte på alla
Peck UuMnd kaka sis kont noltal-ssatofhet? Hårda
tryck. I hans första, vid riksdagens öppnande
hållna tal uttalades oförbehållsamt denna rikt-
ning och talet slöt med orden: Nous övons
du 8ol pour npus nourrir, et du fer pour
Hör: defendra) DÅ deipå föliande åt ut-
sigten till ett förestående krig mellan Ryss-
land och Frankrike blef allt sannolikare, före-
slog visserligen kronprinsen den franska rege-
ringen ett förbund, men begärde naturligtvis
betydliga subsidier för sin medverkan, hvar-
förutan Sverige, såsom ett fattigt land, icke
kunde inlåta sig på ett fälttåg. Fwrperatorn
rhöjda med pronondcerad likgiltighet anbudet,
för att låta sin f. d. fältherre känna, att han
icke behöfde dennes bistånd. Jag anser detta
tillbakavisande för ett af de största, af
hans historieskrifvare icke nog framhållet fel,
som kejsaren begått. Nödvändigheten för Ryss-
land att försvara, Finland skulle la varit en
pskattbar fördel jör det franska anfallet och
hade sannolikt gifvit fälttåget en helt annan
vändniog. Bernadotte fattade raskt sitt bo-
slut, Han kände, att han, för att befästa sin
dynasti i Sverige, måste förskaffa detta land,
om icke Finland, så åtminstone Norge: och
hau vände sig ou Ull Bysslaånd, med Hvilken
makt han i Åbo afslöt det hömliga fördrag, som
tillförsäkrade honom Norge.
Grefve D. hade mindre än någonsin uppgif-
vit. sina ärvegiriga planer; Napoleon; det var
Haris fasta öfvertygelse, stod så fastsoin stjet-
nan på himlahvalfvet, och han arbetade med
all ifver på att mer och mer aflägsna kron-
prinsen från kejsaren. På en bal, som Stock-
holms borgerskap år 1811 gafför tronföljaren,
hade denne dragit min onkel med sig in i en
föustersmyg och underhållit ett långt samtal
med honom, hvaränder hao utvecklat, hutu-
om Sverige på längd alls icke kunde fördr:ga
afspärrniogen från Hogland och hurusom det
läge i båda staternas Intresse att undandraga
Sig detta tryck och icke såsom hittills båda
klaga i Paris då någon gång ott fartyg hemligen
afseglat till Londen; Omedelbart efter detta
samtal för fin Onkel hem, såsom hau sade mig,
derför att han hade hufvudvärk; men han
uppsökte gönast den -fravska gesamdten för
att ord för ord delgifva denne det förtroliga
freddslandet. Derom erhöll längre fram på
sötjimaren den svenska gesandten i Paris sä-
ker kännedom och ivberättade mnaturligtvi:
genast detta till Stockholm, och följden deraf
blef den, att svenska kabinettet i Köpenhatnin
fordrade den hittillsvarande gesandtena. hem-
kallande. -Så skedde ock, och hösten 1811
återvände grefve D. till Danmark. Under för-
utsättning att det snart måste komma till en
afgjord brytning, måtte mån i Köpenhamn
icke funnit lämpligt att utnämna en ny ge-
sätdt för Sverige, och jag qvarstannade emel-
lertid såsom chargå daffaires.
Nu började för mig en högst intressant tid,
som gaf mig mer än sikt material för mina
berättelser till Köpenhamn. : Min: onkels sista
ord, då jag tog afsked af: honom, hade varit:
gör dig inga bekymmer; stenen har börjat
rulla och skall nog finna vägen till afgrunden!
Nog hade rörelsen börjat, men jag skulle snart
blifva öfvertygad om, att den var olycksbrin-
gande tör Danmark.
Kronprinsen. — Bernadotte — misstrodde
sin g Sandt i Köpenhamn, grefve Öxensijerna,
som nade bott der i 20 år och hvilken han
trodde vara alltför franskt sinnad. Derför fö-
redrog han att genom mig låta befordra, hvad
han hade att andraga hos kabinettet i Köpen-
hamn. Redan den 1 januari 1812 hade den
ryska gesandten, baron Suchtelen, gjort mig
meddelanden, i syfte att draga Danmark till-
baka fråm den franska alliansen. Mot slutet
af året täflade han och kronprinsen i att fram-
ställa förslag, hvilka jag hade att inberätta
och hvilka föreföllo mig högst antagliga, nä-
got, som jag icke heller fördolde.
Annu den 4 december gjorde general Such-
telen till mig en detaljerad och, såsom jag i
tysthet medgaf, fullt riktig framställning om
alla de faror, för hvilka Danmark skulle ut-
sätta sig genom en allians med kejsar Napo-
leon, . Jag kan på det bestämdaste försäkra
er, sade han bland annat, att blott Eng-
land -sjelf hittills afhållit sig från ett anfall
på Seland, derför att det vägrade den. sven-
ska regeringen trupper och subsidier till detta
ändamål; ty det ligger ingalunda i dess poli-
tik att veta sundets båda. stränder i en makts
hand. Men skall det väl, då en atgörande
kris står för dörren, bibehålla denna återbåll-
samhet? Jag garanterar er och ger er den
officiela försäkran, att så vida ert hof lofvar
att förena sig med oss, skall England åter-
gifva er eder flotta eller. betala en eqvivalent
derför i kontanta penningar. Det skulle doss-
utom bemöda sig ätt hålla Sverigestillbaka
från att eröfrå Norge, genom att erbjuda
dess regering några af sina vestindiska öar:
utiderhandlingarha sderom hasredan nu börjat.
Men om kronpriosen ieke kunde förwås att
afstå från sin älsklingsidg, skulle det lofva
Danmarks kröna båda Mecktenburg; svenska
Pommern med. Räsgen, kanske också till.och
med preussiska Pommörn: det skulle; med
ett ord, garautera hans danska majestät två
byar i Tyskland för en i Norge. Om er re:
rering icke längre paralyserar de 40,000 mar
svenskar, som hon vill tvinga till strid mot
sig, och förenar ett lika antal trupper med
lem, kan hon utan synnerlig ansträngning af-
rära. Faraonas öda och deriemte hevoda sv