SIA uig)oratv alv LVUIVIJaIER på IULCL BaALV BLVU i godt förhållande tiM Napoleon, han yttrade sig, mycket, frist möt bpnom och. sökte på alla Peck UuMnd kaka sis kont noltal-ssatofhet? Hårda tryck. I hans första, vid riksdagens öppnande hållna tal uttalades oförbehållsamt denna riktning och talet slöt med orden: Nous övons du 8ol pour npus nourrir, et du fer pour Hör: defendra) DÅ deipå föliande åt utsigten till ett förestående krig mellan Ryssland och Frankrike blef allt sannolikare, föreslog visserligen kronprinsen den franska regeringen ett förbund, men begärde naturligtvis betydliga subsidier för sin medverkan, hvarförutan Sverige, såsom ett fattigt land, icke kunde inlåta sig på ett fälttåg. Fwrperatorn rhöjda med pronondcerad likgiltighet anbudet, för att låta sin f. d. fältherre känna, att han icke behöfde dennes bistånd. Jag anser detta tillbakavisande för ett af de största, af hans historieskrifvare icke nog framhållet fel, som kejsaren begått. Nödvändigheten för Ryssland att försvara, Finland skulle la varit en pskattbar fördel jör det franska anfallet och hade sannolikt gifvit fälttåget en helt annan vändniog. Bernadotte fattade raskt sitt boslut, Han kände, att han, för att befästa sin dynasti i Sverige, måste förskaffa detta land, om icke Finland, så åtminstone Norge: och hau vände sig ou Ull Bysslaånd, med Hvilken makt han i Åbo afslöt det hömliga fördrag, som tillförsäkrade honom Norge. Grefve D. hade mindre än någonsin uppgifvit. sina ärvegiriga planer; Napoleon; det var Haris fasta öfvertygelse, stod så fastsoin stjetnan på himlahvalfvet, och han arbetade med all ifver på att mer och mer aflägsna kronprinsen från kejsaren. På en bal, som Stockholms borgerskap år 1811 gafför tronföljaren, hade denne dragit min onkel med sig in i en föustersmyg och underhållit ett långt samtal med honom, hvaränder hao utvecklat, hutuom Sverige på längd alls icke kunde fördr:ga afspärrniogen från Hogland och hurusom det läge i båda staternas Intresse att undandraga Sig detta tryck och icke såsom hittills båda klaga i Paris då någon gång ott fartyg hemligen afseglat till Londen; Omedelbart efter detta samtal för fin Onkel hem, såsom hau sade mig, derför att han hade hufvudvärk; men han uppsökte gönast den -fravska gesamdten för att ord för ord delgifva denne det förtroliga freddslandet. Derom erhöll längre fram på sötjimaren den svenska gesandten i Paris säker kännedom och ivberättade mnaturligtvi: genast detta till Stockholm, och följden deraf blef den, att svenska kabinettet i Köpenhatnin fordrade den hittillsvarande gesandtena. hemkallande. -Så skedde ock, och hösten 1811 återvände grefve D. till Danmark. Under förutsättning att det snart måste komma till en afgjord brytning, måtte mån i Köpenhamn icke funnit lämpligt att utnämna en ny gesätdt för Sverige, och jag qvarstannade emellertid såsom chargå daffaires. Nu började för mig en högst intressant tid, som gaf mig mer än sikt material för mina berättelser till Köpenhamn. : Min: onkels sista ord, då jag tog afsked af: honom, hade varit: gör dig inga bekymmer; stenen har börjat rulla och skall nog finna vägen till afgrunden! Nog hade rörelsen börjat, men jag skulle snart blifva öfvertygad om, att den var olycksbringande tör Danmark. Kronprinsen. — Bernadotte — misstrodde sin g Sandt i Köpenhamn, grefve Öxensijerna, som nade bott der i 20 år och hvilken han trodde vara alltför franskt sinnad. Derför föredrog han att genom mig låta befordra, hvad han hade att andraga hos kabinettet i Köpenhamn. Redan den 1 januari 1812 hade den ryska gesandten, baron Suchtelen, gjort mig meddelanden, i syfte att draga Danmark tillbaka fråm den franska alliansen. Mot slutet af året täflade han och kronprinsen i att framställa förslag, hvilka jag hade att inberätta och hvilka föreföllo mig högst antagliga, nägot, som jag icke heller fördolde. Annu den 4 december gjorde general Suchtelen till mig en detaljerad och, såsom jag i tysthet medgaf, fullt riktig framställning om alla de faror, för hvilka Danmark skulle utsätta sig genom en allians med kejsar Napoleon, . Jag kan på det bestämdaste försäkra er, sade han bland annat, att blott England -sjelf hittills afhållit sig från ett anfall på Seland, derför att det vägrade den. svenska regeringen trupper och subsidier till detta ändamål; ty det ligger ingalunda i dess politik att veta sundets båda. stränder i en makts hand. Men skall det väl, då en atgörande kris står för dörren, bibehålla denna återbållsamhet? Jag garanterar er och ger er den officiela försäkran, att så vida ert hof lofvar att förena sig med oss, skall England återgifva er eder flotta eller. betala en eqvivalent derför i kontanta penningar. Det skulle dossutom bemöda sig ätt hålla Sverigestillbaka från att eröfrå Norge, genom att erbjuda dess regering några af sina vestindiska öar: utiderhandlingarha sderom hasredan nu börjat. Men om kronpriosen ieke kunde förwås att afstå från sin älsklingsidg, skulle det lofva Danmarks kröna båda Mecktenburg; svenska Pommern med. Räsgen, kanske också till.och med preussiska Pommörn: det skulle; med ett ord, garautera hans danska majestät två byar i Tyskland för en i Norge. Om er re: rering icke längre paralyserar de 40,000 mar svenskar, som hon vill tvinga till strid mot sig, och förenar ett lika antal trupper med lem, kan hon utan synnerlig ansträngning afrära. Faraonas öda och deriemte hevoda sv