köld stelnade lemmarne väckte dock en grann
qvinnas medlidande. Hon tog upp det från
granrisbädden och gaf det litet föda samt
lyckades slutligen, efter många svårigheter
att få in det på barnhuset. Det var åtmin-
stone för ögonblicket räddadt. — Etter nägor
Hd Merkom modern från fjukhupet, ine blöt
för att med barnen vräkas på gatan 1 smäll.
galla Vintern, emedan hon ej längre kunde
betala hyran. I detta tillstand kommo bar-
nen till trasskolan, med sina bara och för-
frusna fötter, gråtande och både om 2 rdr
för vatt kunta äkalfa sig något eländigt tak
öfrer hufvudet, som de också erhöllo. Den
lille 4 åringev, soin väntade på gården, upp-
tögs och påsättes vatma atruinpör Samt ett
Par trätöfflör Khabpi lade han erhållit dessa,
Ive än han, väl vetande hvad som väntade
honom, om han ej dessutom kunde medföra
till modern pengar till bränvin, skyndade till
en lumpbod: tör att sälja sina nya tofflor. Och
det finnes Verkligeh ög vinningslystna men-
niskor, för att med ett sddant barn kunna
ingå på en sådan affär. Han hade redan af-
tagit tofflorna för att för dem: mottaga 12 öre,
2 det lygkligtvis förmärktes af en af trag-
skölans - elever, som förhindrade denna nes-
liga handel.
2. Sent en afton träffades på Besvärsgatan
en gosse, 12 är gammal, i ordets fulla be-
märkelse höljd i de uslaste trasor. . Han hade
aldrig gått i någon skola och kände icke en
bokstaf. Hans moder var en af dessa djupt
fallna qvinnor, som man endast finner i säll-
skap med hamnbusar. Hon bodde sjelf i ett
ohyggligt Hål i Staden, men hade öfverlemnat
en åt en dylik qvinna på Söder, som med
icre oäkta barn dvaldes i ett dylikt kyffe.
Hör fick gossen göra barnpigetjenst. Han
fick bära och vårda de andra barnen, medan
qvinnan tillbragt sitt lif 1 de afskyvärdaste
laster. Imellanåt skickades han ut. för att
tigga. Då föreståndaren för trasskolan in-
trädde i detta gräsliga hem för att få gossen
till skolan, öfverfölls ban af de gröfsta till-
mälen af qvinnan och en mängd andra, lika
usla varelser. Slutligen har det lyckats honom
att få gossen i skolan. Han kan nu läsa och
börjar resa sig ur det tunga slafveri, hvartill
en onaturlig moder dömt honom.
3 En gosse, helt och hållet saknande för-
äldravärd och hem, hade för stöld en tid va-
rit insatt i fängelse. Han dömdes till kröpps-
aga i hemmet. Men som han hvarken hade
föräldrar, målsmän eller hem, så ålades före-
ståndaren för trasskolan att verkställa exe-
kutionen, som han också, med blödande bjerta
och på gossens enträgna och med tårar beled-
sagade böner, för några dagar sedan åtog sig.
Hyarför? — Jo, för att rädda gossen
från den omenskliga bohandling, som han
eljest skulle håfva blifvit underkastad. Ty, då
en dylik olycklig varelse icke har nägon an-
hörig, som kan slå honom, så nedföres han
under rådstugån och en soldat af stadsvakten
kommenderas att utföra bestraffningen, som
upphör, då barnet blifvit sönderpiskadt, hvar-
efter det lemnas på gatan, utan skydd, utan
vård. Snart begår han nya stölder, får ny
bestraffoing och så fortgår det är efter år,
till dess han uppnått 15 är, hvarefter han in-
tages på Längholmen,
4, Under träkajen vid Stadsgården finnas
stora Öppningar mellan stockarsa. Smutsigt
Vatten från södra bergen nmedrinner dit genom
springorna i träbron. Isynnerhet vid regnti-
den bilda de små gyttjepölar. — Fn kall och:
ruskig afton förliden, höst förmärktes uti en
af dessa hålor n mörk, oformlig massa, som
vid närmare betraktande syntes röra sig. Den
befanns också utgöra lefvande varelser, större
och mindre gossar, hvilka, insvepta i gamla
och trasiga bastmattor, der hade sökt skydd
mot den katia nattluften och för polisens ef-
terspaningar, samt lågo hopkrupna tillsam-
mans. Det smutsiga vattnet hade genom-
dränkt den usla betäckningen och deras ännu
uslare beklädnad. Ibland dessa olyckliga träf-
fades äfven en 13-årig gosse, som någon tid
besökt folkskolan, men lemnat den och nu
strök omkring natt och dag, utöfvande de
djerfvaste stölder. Han blef också siutligen
dömd till kroppsaga i hemmet. Tidigt en
morgon väcktes barnet, som då låg hemma
hos modern uti ett smutsigt, afskyvärdt näste,
af en från polisen utskickad, med befallning
till. modren att verkställa bestraffningen. Gum-
man, supig och i alla afseenden djupt förfal-
len samt ursinnig att på detta sätt blifva
störd i en dvala, hvaruti ruset hade för-
sänkt henne, rusar då upp, fattar gisslet och
störtar sig öfver det olyckliza offret för hen-
nes egna laster. Den mörka och kusliga höst-
morgonen, den vämjeliga bostaden, den för-
färliga qvinnans vilda blickar, gossens jem-
merskri och hans under det sönderslitande
gisslet skälfvande lemmar bildade en tafla af
så fasaväckande beskaffenhet, att till och mod
tjenstemannen, som var beordrad att öfver-
vaka bestraffningen, icke kunde uthärda dess
anblick... Han gick ut på gatsn och — gret.
Lagen hade gått i fullbordan. Samhället
var blidkadt. — Grymma ironi! — I lagkloke,
som sträfva att förmildra straffen och för-
vandla fängelserna till räddningsanstalter:; haf-
ven I intet förbarmande med dessa arma barn,
vilkas största fel måhända är, att ifrån dena
stund. då deras törata hlick upnfångar lyset