i hennes eget rum låtit henne upptäcka en liten hemlig väg, enkom skapad för små kärleksintriger, och om hvars tillvaro madame Regnier säkert hade noggrann kännedom. Det vore så helt naturligt — menade Fingal — att man profiterade af denna slump, då man på alla håll omgafs af spioner, och om de båda damerna bara behagat dröja några sekunder till, skulle Fingal sannolikt varit så lycklig att få presentera mademoiselle Gundla Hjort som sin fästmö. Han hade emellertid hunnit vederbörligen afsluta sjelfva sin kärleksförklaring, och det återstod således endast den sköna svenskans svar, hvilket hon gerna kunde afgifva i vittnens närvaro, för att göra förlofningsakten riktigt högtidlig. SEh bien, ma belle compatriote, votre reponse? Fingal fattade Gundlaus hand, kysste den, och fästade på henne en af dessa milda, ljufva blickar, som hon så länge beundrat hos sin elfenbensynglingX, Hvad skulle den förvirrade flickan göra? Fingal erbjöd ju henne den mest triumferande upprättelse inför dessa smädanrde damer, som så hånat och förkrossat den skuldlösa: Hon teg och lutade sitt sköna hufvud mot sin riddares skuldra. Fingal tryckte öfverlycklig en kyss på hennes panna, och inbjöd med den artigaste bugning de båda fransyskorna till en festlig supå samma afton på fyra man hand på Maison dorget. De båda madamerna voro alldeles tillintetsv