SNR RR TNT Or RAR RR RR ROR LE SAL
Svenska folkets tillstånd.
Södermanland.
(Forts.)
Backstugusittarne, inlyses- och fattighjonen.
Det skulle föra till för stor vidlyftighet
att redogöra för tillståndet bland denna lösa
befolkning, till hvilken vi räkna de s8. k.
backstugusittarre och inhyseshjonen. Sannt är
att backstugusittarne, om de äro ordentliga
och arbetssamma och inga olyckshändelser
tillstöta, ha det oftast mycket bättre än
många både frälsebönder och torpare, men
det är äfven sannt att arbetsamhet och or-
dentlighet icke äro de egenskaper, hvilka man
nllmännast påträffar hos backstugornas in-
vånare.
Verkan af lättjans gift, insupct under
herrgårdsgången, under den lifsperiod, då
själs- och kroppskrafterna skulle ha utveck-
lats till full styrka och spänstighet, fram-
träder starkare bland denna klass, eom är
fri från alla band och oberörd af annat tvång
än magens, än på dem, hvilka ha en genom
kontrakt ordnad ställning af en eller annan
beskaffenhet.
Angående backstuguhjonen gäller ännu i
dag — och nu kanske mer än då det fäll-
des — följande omdöme, som presidenten
Leijonhufvud efgaf till 1839 års fattigko-
mitt, der han var ordförande: de bilda en
menniskoklass, för hvilkon alllifvets glädje,
känslan af eget värde, sträfvandet efter
oberoende, lycka och medborgerlig dygd äro
främmande. Folkstammen försämras, idog-
heten, hembygdskänslan, nationalkraften
qväfves. En ny slagg lifegenskap uppstår.
Sämre än torparen är backstugusittaren
lottad derutinnan, att han till sin stuga van-
ligen saknar någon jord, med undantag kan-
ske af ett obetydligt potatisland. Har man
än skäl förvåna sig öfver, att så litet be-
finnes vara gjordt för den yttre trefvaden
Vid torpen, Bå väcker det deremot ingen för-
undran att se bickstugarna alldeles blottade
på allt, hvad det yttre angår, som man i
föreställningen alltid sätter i sammanhang
med begreppet menniskoboning. Backstugan
är tillkommen endast för att lemna tak öf-
ver hufvudet och derför också utkastad på
stenbacken utan annan beräkning; kan man
få en byggnadsplats, som låter odla sig, är
det så mycket bältre, men den omständighe-
ten är endast en bisak. Backstugusittaren
är således hänvisad till att försörja sig och
gin familj med inkomsten af sitt arbete.
För honom växer ingenting medan han sof-
ver, såsom förhållandet är med innehafvare
af jord.
När man betänker alla do svårigheter,
alstrade af naturförhållandenva, hvarunder
vårt jordbruk i allmänhet bedrifves, och bland
hvilka den icke är den minsta, att alla tvin-
gas under en kort del af året att samla för-
råd af alla slag för de långa vintermåna-
derna, så inses lätt huru ofantligt svår ställ-
ningen skall vara för dem, som icke ha nå-
got jordbruk, men likväl i afseende på vin-
tern äro underkastade samma vilkor som
jordbrukaren. Den enda förtjenst, backstugu-
siltaren har, är den han uppbär för sitt ar-
bete hos ortens jordbrukare. Om vintern
utsinar källan till denna inkomst, och man
kan väl säga att han är tvingad att lefva
12 månader af hvad han på 6 eller 7, högst
8 månader förtjenar.