ger en yta af ungefär två qvadrat-tum. Sedan köper jag ett dussin tidningar och upptäcker, allt efter som jag läser dem, att de innehålla intet nytt. På detta vis är jag någorlunda sysseisstt till kl. 11. Vänner komma då till mig, eller också uppsöker jag vänner. Diskussionen rörer sig om frågan: Huru länge skall belägringstillståndet fortfara? Och om vännerna äro fransmän, slutar alltid tankeutbytet med ett enhälligt erkännande af att vi äro sublima. Kl. 1 beger man sig till någon af stadsportarne; efter att ha språkat en stund med der posterade nationalgardister, kommer man ut och gör ett par timmars promenad för att helsa på förposterna, försöker att medelst kikare upptäcka preussare, ser på kreverande bomber, kryper längs grafvarne och låter knäna npedsjunka djupt i modden. Preussarne, som på sednare tiden blifvit hätska äfven mot civila personer, skicka tillfälligtvis en kula öfver ens hufvud. I allmänhet skjuta de för högt. De franska soldaterna sysselsätta sig med matkokning. De längta oroligt efter nyheter, men veta ingenting om hvad som sker och händer. Vanligivis tala de om episoder vid någon förpostfäktning som förefallit dagen förut. Men episoderna äro hvarandra blott ailtför mycket lika. Kl. 5 e. m. går man hem, språkar med läkare om intressanta operationer, som blifvit gjorda, och med en eller annan befattningshatvande om ställningar och förhållanden i staden. KL 7: middag på en restaurant; allmän konversation; nästan hvarje gäst klädd i uniform. MSamtalsämnena äro de gamla vanliga: Huru länge skall detta räcka? Hvarför skrifver icke Gambetta tydligare? Hvad vi sjelfva äro sublima! Och sådana narrar alla andra äro! Maten är knapp, men af egendomlig beskaffenhet. På det ställe der jag åt i dag upptog matsedeln följande rätter: åsneoch häststek samt engelsk varg från zoologiska trädgården. En skotte underrättade mig att vargen egentligen förskref sig från hans foeterland, hvadan han, lifvad af patriotism, tog sig flera portioner deraf. Jag försökte smaka denna anrättning, men som jag icke är skotte, faon jag densamma vedervärdig och återgick till ågsneköttet. Efter middagen promenad på boulevarderna, hvarefter intet annnat återstår än att gå hem och läsa en bok. Klockan 12 lägger man sig. Hvarje natt spikar man locken på likkistorna i rummet öfver det som jag bebor. Detta hemska hamrande är således den musik, vid hvilken jag söfves. Och nu frågar jag: 9Seäan jag lefvat på detta sätt dag efter dag i tre månaders tid, kan man undra på att jag längtar efter en revolution, ett bombardemang, en stormning eller hvad som helst som för en dag kan sätta våra nerver i spänning? Prokiamation till befolkningen i Paris. En sådan utfärdades den 14 december af nationalförsvarsregeringen, lydande som följer: Regeringens för två dagar sedan offentliggjorda kungörelse synes ha skingrat befolkningens brödbekymmer. Det är klart att, om det finnes fyra bröd för fyra personer, och en köper tre af dem, dömar han derigenom alla de andra att nöja sig med en tredjedel af den nödvändiga ransonen. Detta är farhågornas verkan. Vi upprepa, att det icke finnes ringaste skäl till dessa farhågor, och att brödet icke kommer att ransoneras (utdelas i portioner). Helt säkert skulle, om man vid ett tillfälle, sådant som det förhandenvarande, måste besluta sig för umbäranden, Paris icke tveka. Det gifves intet offer, som denna stad ej vore beredd att göra för äran och fosterlandet; de förråder af lifzmedel som förefinnas, göra det emellertid möjligt att befria staden från denna nödvändighet. — Qvantiteten af det från belägringens början dagligen sålda brödet har icke undergått någon förändring, och ingenting föranleder att tro att densamma skall förminskas. Endast i afseende på brödets beskaffenhet har någon skillnad inträdt. Då det för försvaret är af aldra största vigt att så mycket som möjligt förlänga Paris motstånd, så har regeringen, förvissad om att hon derigenom tillmötesgår alla medborgares önskan, beslutat, att genast, så snart den redan befiutliga brödqvantiteten tagit slut, låta endast rågbröd (ankarstockar) säljas och utdelas i staden. Detta bröd är närande, välsmakligt och icke alls skadligt för helsan. Landttolket äter intet annat bröd, ej ens i de förmögnaste departementena. Det faller af sig sjelf att brödet tillredes af samma iogredienser åt alla, och att härvid intet undantag tillåtes. Kött! skall ieke fattas oss. Sådant kommer att tillhandahållas i alla stadens köttbodar utan rin