En Iycklig ide. En rif landtbrufare i England, uppledfen mid de många fmwordomar oh eder, med hwilka arbetarne under ffördetiden fpäda fitt arbete, famla: de dem omfring fig och Höll följande tal: Fag har öfat den manliga dagspenningen, mwisferligen abe tydligt, men den är dod högre än manligt. Or: fafen är den iafttagelfe jag gjort, att på den dag, jom I fmwärjen meft, arbeten I minft. Denna oz mana förorfafar mig fåledes förlufter. Derföre förbjudes mid mite af en flilling att fmära. Men märfen wäl, att jag alldeles ife will behålla desfa penningar. En af er fall mottaga pliften och Hålla noga räfning derpå. Cfter arbetets flut fommer alltjamman3 att anmwändas för er alla till en lätt aftonmåltid, i hwilfen det ffall wara mig ettftort nöje att deltaga tilljammans med min och mina mwänners familjer. Arbetarne biföllo med glädje förflaget; Hmwar oh en beräfnade att famraterna ffulle betala falafet. Men då fförden rädt i två dagar, uppgid pliften blott till 2 ffillingar, faftän arbetarne mora tjugo. Tmwå fmwordomar på tmwå dagar af tjugo en: geljfa arbetare! Detta refultat förefom landimannen få märfmärdigt, att han fjelf helt oh hållet tillftällde falafet.