En Iycklig ide.
En rif landtbrufare i England, uppledfen
mid de många fmwordomar oh eder, med hwilka
arbetarne under ffördetiden fpäda fitt arbete, famla:
de dem omfring fig och Höll följande tal: Fag har
öfat den manliga dagspenningen, mwisferligen abe
tydligt, men den är dod högre än manligt. Or:
fafen är den iafttagelfe jag gjort, att på den dag,
jom I fmwärjen meft, arbeten I minft. Denna oz
mana förorfafar mig fåledes förlufter. Derföre
förbjudes mid mite af en flilling att fmära. Men
märfen wäl, att jag alldeles ife will behålla desfa
penningar. En af er fall mottaga pliften och Hålla
noga räfning derpå. Cfter arbetets flut fommer
alltjamman3 att anmwändas för er alla till en lätt
aftonmåltid, i hwilfen det ffall wara mig ettftort
nöje att deltaga tilljammans med min och mina
mwänners familjer.
Arbetarne biföllo med glädje förflaget; Hmwar
oh en beräfnade att famraterna ffulle betala fa-
lafet. Men då fförden rädt i två dagar, uppgid
pliften blott till 2 ffillingar, faftän arbetarne
mora tjugo.
Tmwå fmwordomar på tmwå dagar af tjugo en:
geljfa arbetare! Detta refultat förefom landiman-
nen få märfmärdigt, att han fjelf helt oh hållet
tillftällde falafet.