Ett föndebud från högre rymbder. Ir 1784 upptädte man i närheten af en uttorfad -bät i den brafilianffa prominfen Bahia ett 7 fot bredt oh 3 fot högt blod af omfring 850 lispunds mwigt oh af en omwanlig hårdhet. Den lycdlige upphittaren, en man wid namn Botelho, trodde den mara filfmwer och träffade oförtöfmadt anjtalt om att funna föra fin förmodade ffatt i fäferhet. Förgäfmwes föfte han att flå ett ftycde från blodet, och då han fålunda ide funde transportera det i flere ftyden, måfte han föfa få det bort få ftort fom det war. Då det omkring liggande grufet bortffaffades, mifade det fig, att blodet ide hade någon förbindelfe med jorden. Uppfinnaren byggde fig nu en mydet ftarf mwagn af en egenz domlig form, oh efter ett ofantligt arbete lydades det att få blodet upp på magnen. 140 orar fpändes för magnen och drogo den åftad till närmafte bädd. Då det emellertid mid närmare underföfning wmifade fig att blodet mwipt ide mar filftver utan tmwärtemot endaft jern, få lät man det! ligga qgwar på mwagnen både i år och dagar utan att midare bry fig derom. På den motfatta fidan af jorden, hwillfen fom mi meta är rund, fann man i Siberien på toppen af ett berg en lifnande masfa om 80 liapunds migt. Denna masfa beftod af pipigt jern, omgifmet af en tunn fforpa, oh war få fegt, att man efter flere timmars arbete med mejfel och hammare endaft funde afhugga några fmå fram fpringande fanter. Den berömde refanden YPolod mar den förfte fom uttalade jig metenffapligt om denna märfliga jernmasfa. Han föpte denfamma af en fofad, fom förgäfive3 hade föft att bear: beta jernet, och förde det befynnerliga fyndet till Curopa, der det för närmarande finnes i Peters burg. Afwen detta blot hade ingen förbindelfe med jorden. Man fökte förgäfmes att löfa gåtan om desfas tillfomjt och fjelfmwa Polo3 måjfte till lut nöja fig med att antaga att de legat innejlutna i nås gra andra masfor. Då uppträdde år 1794 Crnft Chaldni från Wittenberg och påftod it en liten ffrift att den af Polo funna ftenen Hade fallit ned — från himmelen. Ett fådant påftående hade ide förr blifmit framftäldt, oh hela merlden anfåg ffriften mara ett mwerf af en galning. Den bes römde Delue fade, att äfmen om jtenen hade falli: ned från ffyarne ftrart nedanför hans fötter, ffulle han ide tro på Chaldnis påftående, och den ide mindre berömde Lidtenberg fade, att han, efter läsningen af Ghaldnis afhandling, war till mods fom det fallit en ften på hans eget hHufmud. Han tydte att Chaldni gjort fig ordentligt löjlig genom fitt påftående. — DÅ dot ffulle de ide hafwa dömt fålunda, om de tänkt något nogare på fafen, ty många menniftor hafwa redan förut fett ftenar falla ned från himlen, ja, nedfallande ftenmasfor hafma till och med dödat både menniffor oh djur. — Den 13 Sept. 1768 jåg man i Lucd i Franke rife en mört jfy på himmelen och hörde ett fort, egendomligt dånande. Samtidigt härmed fåg man en mör? fropp ftörta ned till jorden. Man fann den mara en ften om nära 10 ffålp. wigt, fom war få marm, att man ide funde röra mid den. Denna märtliga händelje meddelades till metenfrapsafademten i Baris; men huru förmånades ide det goda folket, då afademien förklarade att de alla hade fett i fyne och att ftenen aldrig fallit ned ofmanifrån utan marit liggande på jorden oh möj: ligen uppmärmtia af en Åffftråle. Den 24 Juli i 790 mifade fig mid Setiden på aftonen i Juillas i Frankriie högt uppe på himmelen en ftrår fula, fom fnart braft fönder med ftort fwarefter en mängd ftenar ifogo ned på Maramsitoron INnniatte Avratningll amor