Ett föndebud från högre rymbder.
Ir 1784 upptädte man i närheten af en ut-
torfad -bät i den brafilianffa prominfen Bahia
ett 7 fot bredt oh 3 fot högt blod af omfring
850 lispunds mwigt oh af en omwanlig hårdhet. Den
lycdlige upphittaren, en man wid namn Botelho,
trodde den mara filfmwer och träffade oförtöfmadt
anjtalt om att funna föra fin förmodade ffatt i
fäferhet. Förgäfmwes föfte han att flå ett ftycde
från blodet, och då han fålunda ide funde trans-
portera det i flere ftyden, måfte han föfa få det
bort få ftort fom det war. Då det omkring liggan-
de grufet bortffaffades, mifade det fig, att blodet
ide hade någon förbindelfe med jorden. Uppfinnaren
byggde fig nu en mydet ftarf mwagn af en egenz
domlig form, oh efter ett ofantligt arbete lydades
det att få blodet upp på magnen. 140 orar
fpändes för magnen och drogo den åftad till
närmafte bädd. Då det emellertid mid närmare
underföfning wmifade fig att blodet mwipt ide mar
filftver utan tmwärtemot endaft jern, få lät man
det! ligga qgwar på mwagnen både i år och dagar
utan att midare bry fig derom.
På den motfatta fidan af jorden, hwillfen fom
mi meta är rund, fann man i Siberien på top-
pen af ett berg en lifnande masfa om 80 lia-
punds migt. Denna masfa beftod af pipigt jern,
omgifmet af en tunn fforpa, oh war få fegt, att
man efter flere timmars arbete med mejfel och
hammare endaft funde afhugga några fmå fram
fpringande fanter. Den berömde refanden YPolod
mar den förfte fom uttalade jig metenffapligt om
denna märfliga jernmasfa. Han föpte denfamma
af en fofad, fom förgäfive3 hade föft att bear:
beta jernet, och förde det befynnerliga fyndet till
Curopa, der det för närmarande finnes i Peters
burg. Afwen detta blot hade ingen förbindelfe
med jorden.
Man fökte förgäfmes att löfa gåtan om desfas
tillfomjt och fjelfmwa Polo3 måjfte till lut nöja
fig med att antaga att de legat innejlutna i nås
gra andra masfor. Då uppträdde år 1794 Crnft
Chaldni från Wittenberg och påftod it en liten ffrift
att den af Polo funna ftenen Hade fallit ned
— från himmelen. Ett fådant påftående hade
ide förr blifmit framftäldt, oh hela merlden anfåg
ffriften mara ett mwerf af en galning. Den bes
römde Delue fade, att äfmen om jtenen hade fal-
li: ned från ffyarne ftrart nedanför hans fötter,
ffulle han ide tro på Chaldnis påftående, och den
ide mindre berömde Lidtenberg fade, att han,
efter läsningen af Ghaldnis afhandling, war till
mods fom det fallit en ften på hans eget hHufmud.
Han tydte att Chaldni gjort fig ordentligt löjlig
genom fitt påftående. — DÅ dot ffulle de ide
hafwa dömt fålunda, om de tänkt något nogare
på fafen, ty många menniftor hafwa redan förut
fett ftenar falla ned från himlen, ja, nedfallande
ftenmasfor hafma till och med dödat både menni-
ffor oh djur. —
Den 13 Sept. 1768 jåg man i Lucd i Franke
rife en mört jfy på himmelen och hörde ett fort,
egendomligt dånande. Samtidigt härmed fåg man
en mör? fropp ftörta ned till jorden. Man fann
den mara en ften om nära 10 ffålp. wigt, fom
war få marm, att man ide funde röra mid den.
Denna märtliga händelje meddelades till meten-
frapsafademten i Baris; men huru förmånades ide
det goda folket, då afademien förklarade att de alla
hade fett i fyne och att ftenen aldrig fallit ned
ofmanifrån utan marit liggande på jorden oh möj:
ligen uppmärmtia af en Åffftråle. Den 24 Juli
i 790 mifade fig mid Setiden på aftonen i Juillas
i Frankriie högt uppe på himmelen en ftrår
fula, fom fnart braft fönder med ftort
fwarefter en mängd ftenar ifogo ned på
Maramsitoron INnniatte Avratningll amor