wande att yrfa det bäfta, då detta näfton ide
ligger inom möjlighetens gräns, more i fanning
att framfomma med de obotfärdigas förhinder.
En warm oc eldig fofterlandsmwmän, för fil:
fen ingen uppoffring är för ftor, då det gäller
Smeriges mwäl och we, ffall fanffe finna hmwad
Kongl. Maj:t föreflagit mara för litet, andra —
och mi frufta att deras antal är förre än de
förras — ffola, falla och litnöjda för fofterlan-
deta mäl och endaft tänfande på egna fördelar,
finna att Kongl. Maj:t of fitt folk begärt för
myftet — begärt för mycet för att betrygga
wår frihet och oberoende!
Fa, beflagligen finnas bland of perfoner,
omwärdiga att bära namnet af fmwenffar, hwilfa anje
att de funna njuta lifmeta goda Llifa mäl i ett
fterfurftendöme fom i Smweriges fonungarife, fom
äga, att bildningen och fulturen funna utwedla
fig lifa wäl under fejfare: fom fonungafpiran.
Men få tänker ide fwenfta folket, trots all den
wefliga förfoffning, fom en långmwarig fred ut-
bredt öfmer detfamma, trots den finnliga njut:
ningalyftnad, fom, lif froften om fommarnatten,
fommer mången blomma att mwifna, mången för:
hoppningsfull fförd att blefna. ;
Smwenffa folfet älffar fitt gamla fofterland,
litt fföna fpråt, men framför allt — fin frihet!
Må då folfet låta denna färlef framträda I
handling, må det manligt oh allwarligt till fina
ombud wid rifsdagen uttala fin milja: att desfa,
lifvade af ädelt nit famt i enighet och famdrägt,
under denna rifsdag må åftadfomma ett fådant
ordnande af mårt förjmarsmwäfende, att wår fjelf-
tändighet fan betryggas oh att de derföre un:
derftödja och befrämja det armeorganifationsförflag,
jom af Kongl. Maj:t och def frigaminifter till
tundande rifsdag fommer att inlemnas!
Det är derföre folfombudens pligt fårmwäl att
nedtyfta flentrogenhetens och egennyttans beräknin-
jar fom od att mara beredda på oh beredmwilliga
till uppoffringar, då det gäller landets wäl och
jelfftändighet. DM detta har fwenfta folket
rätt att fordra af fina ombud!