och annat från tidningsverlden4 i hufvudstaden. Der berättas, bland annat, den sagan att hr Wallenberg skulle ha gjort Per Thomassons nya tidning tMedborgaren ett anbud om understöd, hvilket tidningen lärer höfligt men bestämdt afslagit. Ser man på! Emellertid är det en god puff för Medborgaren, att hr Wallenberg ansett den nog vigtig för att han skulle vilja understödja den och att Medborgaren varit nog sjelfständig att höfligt men bestämdt afslå unbudet. Det är Sbestämdtt en god vän till medborgaren Per Thomasson, som skrifvit till Nerikes Allehanda. Samme brefskrifvare måtte deremot vara mindre vän till Dagens Nyheter, ty han säger att det var mindre ridderligt än försåtligtX af Dagens Nyheter att antyda att Dagbladet skulle upplåtas åt hr Wallenberg. SVi förstå icke dettaX, säga vi, liksom Nerikes Allehanda. Skulle det väl vara något ondt i det att hr Wallenberg skrefve i Dagbladet? Åtminstone kan det icke så synas för oss, som fullkomligt gilla hr Wallenbergs åsigter, att menniskan bör hjelpa sig sjelf, att hon bör spara, att hon bör ega köpa sina förnödenheter der hon får dem bäst och billigast, att de enskilda bankerna ha gjort och göra stort gagn o. s. v., ehuru vi icke alltid dela hr Wallenbergs åsigter om hvad som i politiska saker bör göras, ej heller anse den nuvarande lagen för enskilda banker vara alldeles ofelbar. Huruvida hr Wallenberg kommer att skrifva några artiklar i Dagbladet eller icke, känna vi ej. Vi ha blott frågat derom i anledning af ett gängse rykte att Dagbladet skulle göra denna acqvisition. Den oförliknelige brefskrifvaren omtalar vidare Dagstelegrafent såsom en liten 5öres morgontidning, som lärer tagit god fart. Im detta yttrande kan visst icke sägas att let är försåtligt, men nog är det mindre fridderligt att så håna olyckan, då brefskrifvaren, som ger sig in i tidningsverllen, väl måtte veta att med den fart, hvarned Dagstelegrafen går, riskerar han att let bär rakt åt Helsingland på vinterföret.