Bildade och tongifvande,
önstrade på en -Carlsbal i Snobbköping.
E E. N. wÅRE,. ;
Fru von Zz.
Ser du damen der, som dansar
med kaptenen von der Hamn?
Brutits hafva många lansar
för fru Z., — hennes namn,
Man gör henne der beskyllning,
att.hon älskar männens hyllning.
Lycklig mor, hon redan eger
några rustibussar små.
Lycklig maka? — folket säger
om den saken si och så.
Men man vet, på inga ställen
ljuges. som i små-samhällen.
Skön hon var i alla tider,
men dock knappast så som nu,
fastän hon, hvad tiden lider,
tio år ren varit fru.
Mannen sitter der och spelar,
han är något döt och skelar,
Huru kunde hon sig fästa
vid en sådan vanför man?
Lefnadslycka, menskans bästa,
kunde han det bjuda? — han!
Är hon ej. blott, arma qvinna,
hymens smyckade slafvinna?
Ack, hon var en fattig flicka,
måste äta nådens bröd,
måste vredens malört dricka
hos en tant — sitt enda stöd,
Fattar du en dylik smärta,
döm då först, om du har hjerta!
Tanten var dessutom lika
fattig som hon sjelf. En dag
måste stoltheten ge vika
för nödvändighetens lag:
Herr von Z. henne köpte,
presten dem till makar stöpte.
Stundom bildade personer
köpa kärlek efter vigt,
fastän dylika fasoner
draga sjelfva med sig plikt:
under glansen krossadt bjerta,
under löjet hopplös smärta,
Fru von Z. — glad till sinnes —
fattar ock sin ställning gladt,
söker nöjet hvar det finnes,
lyst af dag och skymdt af natt.
Hur än blefvo hennes dagar,
aldrig. dock hon sig beklagar.
Se, med hvilken grace hon polkar,
med hvad spänstighet och nerv.
Hela hennes väsen tolkar
vällust, ända till förderf;
i hvar fiber, under tystnad,
kryper evig njutningslystnad,
Hennes kinder ros och lilja,
hennes ögon eld och lif;
läpparne, när de sig skilja,
låta ana tidsfördrif,
allt för ljufva för att nämnas,
och som blott den kloke ämnas.
Se på bröst och armar bara,
linierna och symetrin
kunde icke bättre vara
på en Venus af Molin;
sjelfva näsan, i mitt tycke,
är ett stilfullt mästerstycke,
Hennes fot dock priset delar
med allt skönt derofvantör;
helst när hon Adina spelar,
— söm hon mycket gerna gör —
uti opran Kärleksdrycken;
— ett at hennes bästa stycken,
Såsom sångerska hon eger
ganska ovanlig talang.
Rösten är, hvad mycket väger,
af en ljuft sympatisk klang,
sådan, som till hjertat tränger,
och liksom sig qvar der hänger,
God hon också tär, och gifver
lindring åt all verklig nöd,
och ett sådant hjerta blifver
dock till slut sitt eget stöd.
Herren mycken skuld förlåter
den, som med den sorgsne gråter.