Anekdoter. En begraf.ing i Jowna. Engelska tidningar berätta följande historia: I Des Moines i staten Jowa begrafdes nyligen en ung man. Presten höll ett rörande tal (tårar stodo i allas ögon) och framställde slutligen den vanliga frågan om någon af den hädangångnes vänner önskade att rikta några ord till de närvarande, En främling framträdde, som ut tryckte sitt deltagande för de sörjandes förlust och derpå erinrade: att försynens vägar äro outransakliga. I fråga om denna sista bibliska sanning måste han anmärka, att han vore agent för ett medel af prima qvalit, som befordrade hårväxten, och att han på goda grunder kunde rekommendera det till alla dem, som i den stora staten Jowa hotades att blifva flintskallige. Den aflidne hade sedan flera år tillbaka med stor fördel användt det, och han uppmanade på det allvarligaste presten och dödgräfvaren att en gång försöka det. Det skulle göra godt för dessa båda hedersmäns hjessor, hvilka redan började blifva kala. Flaskan måste väl omskakas, mina herrar, tillade han, och medlet behörigen ingnidas med en styf borste. Detta yttrande tyckas de närvarande ha missförstått, ty i stället för flaskan började de väl omskaka agenten för Jowas balsam, och sedan de hade väl ingnidit honom, fortsattes berrafningsceremonien, Smålänningen tillkommer äran af att ha ryarit den förste, som förstått draga en praktisk nytta af folkmötena. Sålunda annonseras i Jönköpings tidningar, att ett stort folkmöte kommer att ega rum i Slättäng den 25 dennes, hvarvid — till salu utbjudes lin, hästar och andra kreatur, spanmål, potates Oe Be Ve Vägledning. I en liten byi Wales har en omtänksam myndighet, säger en Londontidning, anslagit följande upplysning åt resande, som vilja komma öfver floden, och denna upplysning är inristad i en stor sten som ligser midt i denna flod: Resande underrättas härigenom, att när denna sten står under vattnet, är det farligt att ge sig öfver floden. Denna herrliga upplysning kan jemföras med följande, som förekommer på en vägvisare i srefskapet Kent; Här går en genväg till Fevershem, Ifall. ni icke kan läsa detta, så är det bäst att följa stora landsvägen. Gelkså en slutledning. Medan jag rar utrikes, sade Patrik, åt jag så mycket alfstek, att jag nu riktigt skäms att se en alf i synen. — Jag måste således antaga, varade en spefogel, att ni icke begagnar pegel när ni rakar er.