— JO — Öppna ej dina örons portar för all den styggelse, som utgår från hans läppar! Anders Samuel hade knäppt sina händer samman, och bad nu med fanatisk ifver en af dessa höner, hvilkas innehåll är en oupphörlig omsägning af en sak, som kan uttryckas med två, tre ord. Herre, Herre! öppna dina öron för den, som uppsöker dig på kärlekens vägar, i kärlekens regioner, och som endast vill skåda dig i ditt strålande ljus, men inte bakom dina stjernemantel skymta en luden page med klor och svans och svafvelblått gnistrande blickar! Herre, Herre! slut inte till din örons portar! Herre, Herre! Hör vår hederlige pastor Hjort! Kronofogden hade också han knäppt sina händer samman under denna bön, som oaktadt sin ovanliga form likväl framqvällde utan skämtsamhet från hans uppvärmda hjerta. Man hörde på den darrande rösten att han ej längre gycklade. Anders Samuel var nära att storkna under de väldiga prisar snus, han i ytterligt vredesmed instoppade i sin näsa. Slutligen utbrast han hväsande: CBror Smiding! Existerar inte ännu lagen om häde!se mot Gud! Jo, i Wimmerby — svarade kronofogden. Till saken, mine herrar! — afbröt prosten, som ansåg sig som en sorts ordförande. — Tror bror Hjort inte heller på bibeln, på den heliga skrift ?