— JO —
Öppna ej dina örons portar för all den styg-
gelse, som utgår från hans läppar!
Anders Samuel hade knäppt sina händer
samman, och bad nu med fanatisk ifver en af
dessa höner, hvilkas innehåll är en oupphör-
lig omsägning af en sak, som kan uttryckas
med två, tre ord.
Herre, Herre! öppna dina öron för den,
som uppsöker dig på kärlekens vägar, i kär-
lekens regioner, och som endast vill skåda dig
i ditt strålande ljus, men inte bakom dina
stjernemantel skymta en luden page med klor
och svans och svafvelblått gnistrande blickar!
Herre, Herre! slut inte till din örons portar!
Herre, Herre! Hör vår hederlige pastor Hjort!
Kronofogden hade också han knäppt sina
händer samman under denna bön, som oaktadt
sin ovanliga form likväl framqvällde utan
skämtsamhet från hans uppvärmda hjerta.
Man hörde på den darrande rösten att han ej
längre gycklade.
Anders Samuel var nära att storkna under
de väldiga prisar snus, han i ytterligt vredes-
med instoppade i sin näsa. Slutligen utbrast
han hväsande:
CBror Smiding! Existerar inte ännu lagen
om häde!se mot Gud!
Jo, i Wimmerby — svarade kronofogden.
Till saken, mine herrar! — afbröt prosten,
som ansåg sig som en sorts ordförande. —
Tror bror Hjort inte heller på bibeln, på
den heliga skrift ?