Svenska folkets tillstånd.
IL
Nyköpings län.
Frälsebonden.
(Forts.)
Samma bristande energi, som man hos
bönderna påträffar i skötandet af egna an-
gelägenheter, spårar man ännu mer i fråga
om skötandet af de allmänna. Dertill kom-
mer en öfverraskande grad af okunnighet i
afseende på politiska rättigheter och skyl-
digheter. Man kan säga, att frälsebönderna
öfver hufvud taget genom sin ställning till
herregården äro uteslutna från alla politiska
rättigheter, äfven om de skulle finna sig
hågade att utöfva sådana. Bland de många
herregods i Södermanland, vi ega kännedom
om, finnes ej mer än ett enda — ett af
länets största — der man börjat ställa frälse-
böndernas kontrakt på 5 år, hvarigenom de
få rätt att deltaga i riksdagsmannaval. Det
är möjligt att samma förhållande existerar
äfven på andra ställen, men inom vår per-
sonliga kännedom förekommer endast detta
enstaka fall, der man visat sig mån om att
lemna frälsebonden politisk befogenhet.
I fråga om kommunens angelägenheter
bestämmer den nya kommunallagen, som vi
veta, att hvar och en röstar för sitt inne-
hafvande hemman. Denna i lagen ät frälse-
bonden förbehållna rättighet är dock af föga
praktisk betydelse så länge nu gällande röst-
skala existerar, äfven om han skulle vilja
begagna sig af rättigheten. Så är emeller-
tid långt ifrån förhållandet, åtminstone i all-
mänhet. Genom kontraktet, hvari godsegaren
förr särskildt förbehöll sig rösträtten för
hemmanet, hittills utestängd från allt del-
tagande i kommunens angelägenheter, har
den häraf uppkomna vanan blifvit bondens an-
dra natur. Äfven der, i följd af ofvan an-
förda kommunallag, kontraktet i denna del
ändrats, qvarstår dock i hams föreställ-
ning det utstrukna vilkoret och gör sig gäl-
lande med hela sin fordna styrka.
— Hvad är det värdt att jag går på kom-
munalstämman — säger han — jag kan ändå
inte uträtta någonting. Det blir alltid som
herrarne vilja ha det.
Det är nu icke fråga om, att det, som
herrarne bestämma, ieke kan vara det bästa som
kangöras ; frågan är att bonden, bibehållande
detta föreställningssätt, alltid skall förbli i
ett omyndighetstillstånd äfven beträffande
allmänna angelägenheter, så länge kan i sin
enskilda ställning har ett oöfverstigligt hin-
der för sjelfständig verksamhet; frågan är
om hen, tryckt som han är af det onatur-
ligaste af alla välden, penningens, och fast-
kedjad i det mest förfäande slafveri af alla,
okunnighetens, allt framgent skall i dessa
förhållanden finna en ständig näring för
misstro, afund och hat, en ständigt flödande
källa af bittervatten, ur hvilken han är
tvungen att dricka. Hans okunnighet gör
honom försvarslös, gör honom oförmögen att
bedöma förhållanden, som ligga utom hans
närmaste trånga synkrets, gör honom fram-
för allt misstänksam mot herrarne, i hvilka
han icke ser sina vänner och bundsförvand-
ter, utan snarare fiender eller motståndare,
med helt andra intressen än hans.
Och ser han sig omkring med eftertanke,
så finner han i de yttre förhållandena ett
ytterligare stöd för sin misstro: han ser den
ena bondgården efter den andra, å hvilka