Jag har ju redan tackat er derför, eller
hur? Ni vill väl inte att jag ska anse er som
räddare af mitt lift — tillade den sköna
med en liten udd i orden, i det hon med
nästan förnäm värdighet drog sig undan Fin-
gals väl närgångna nyfikenhet.
Den unge husarlöjtnanten gjorde nemligen
åtskilliga fåfinga evolutioner, för att ånyo få
en blick inunder den rosenröda masken.
Men i detta ögonblick fick rosen sigte på
Sbror August, som från den öppna dörren
på något afstånd betraktade den lifliga blom-
stergruppan. Hen skyndade nu tvärt öfver
rummet, räckte den tyste åskådaren sin hand,
och tackade honom på vacker fransyska för
den kraftiga hjelpen.
Tacka mig hellre på svenska, min sköna
landsmanninna. Modersmålet blir liksom him-
melskt oeh förklaradt, då man hör det ifräm-
mande land och af englars tungor! — svarade
författaren.
tXänner herrskapet hvarandra? — frågade
baron Fingal, som följt sin ledstjernas lätta
fjät.
Nej, men om jag först presenterar dig,
kan du ju eedan som gammal bekant med vår
dam pre-presentera mig.
Och bror August presenterade härmed
skämtsamt sin vän, som gjorde honom samma
tjenst tillbaka.
SAh! Är det ni, min herre? Ack, hvad det
var intressant att få lära känna er person-