Svenska folkets tillstånd.
1-
Nyköpings län.
(Forts.)
Gå vi i Södermanland in på den första
väg, som leder från landsvägen och herre-
gårdens grannskap, så träffa vi snart i skogs-
kanten på en by eller ett enstaka hemman,
lydande under herregården och som brukas
af den så kallade
Frälsebonden.
Denna klass af landtbrukare, förr så tal-
rik i länet, är dock numera jemförelse vis fåta-
lig. Frälsebönderna der utgöra, liksom lappar-
ne i Norrland, ett bortdöende slägte, och lik-
som dessa äro de undanträngda och undanträn-
gas allt mer till de enstaka eller mer aflägset
belägna skogshemmanen De förr på slätt-
bygden i byar belägna frälsegårdarne ha i
allmänhet blifvit nedrifna och förvandlade
till Cutgårdart under herrgårdens eget
brukX, och de forna frälsebönderna, der de
ej kunnat skapa sig annan utväg, hvilket
ibland, ehuru mera sällan händt, aroeta som
statdrängar på den jord, hvilken de förut
innehaft gom husbönder, eller framlefva sina
orkeslösa och bekymmerfulla dagar såsom
backstugusittare eller inhyseshjon i en koja
på hemmanets utmark.
Frälsebönderha i Södermanland kunna in-
delas i tre klasser: 1:o sådane, som till
egendomsegaren erlägga ett visst bestämdt
arrende, antingen i spanmål eller penningar,
och ha hemmanet på vissa år; dessas antal
är högst obetydligt; 2:o sådane, hvilka, jemte
ett bestämdt arrendebelopp, äfven med ar-
bete bidraga till hufvudgårdens skötsel, detta
arbete då likväl i kontraktet bestämdt, så-
som tt. ex. ätt inberga skörden af en viss
areal åker och äng o. s. v.; och 3:o sådane
som ha dagsverksskyldighet hela året om,
vissa dagar bestämda, i öfrigt efter budning.
Sistnämnda klass, äfvensom till någon del
den andra klassen, har då jemväl skyldighet
att med körslor dels bidraga till skördens
inbergande, dels transportera spanmålen till
äfsättningsort, vanligen inom 6, 10, ända
till 16 milg äfstånd från herrgården, dels
slutligen att köra virke ur skogen. Dessa
körslor ingå till bestämda mil eller dagar i
arrendeskyldigheten, men dessutom är bon-
den förpligtad köra efter budning, när helst
jordegaren sådant äskar. Med det bestämda
penning- eller spanmålsarrendet följer, såsom
vi förut anmärkt, att hemmanet är bort-
lemnadt på vissa år, vanligen 10; deremot
ha de andra frälsebönderna, med ytterst få
undantag (bland 60 ha vi endast funnit 2)
sina kontrakter ställda på I års uppsägning.
Det torde ej behöfva anmärkas att: de,
som ha rena arrenden, i alla afseenden äro
ojemförligt bäst lottade. Utom den stora
fördelen att ha arrendetiden bestämd till
vissa år, hvarigenom de af eget intresse
sporras att åtminstone under de 5, 6 första
åren göra allt för att förbättra gärden och
uppdrifva dess produktionsförmåga, ega de
äfven den för hvarje landtbrukare, stor eller
liten, som vill framåt, oundgängliga friheten
att uteslutande få använda sina arbetskraf-
ter på den egna jorden och bestämma dem
derefter.
Det är anmärkningsvärdt att de båda andra
klasserna af frälsebönder äro beröfvade dessa
båda fördelar, hvilka man väl kan säga ut-
göra grundvilkoren för en säker existens