Svenska folkets tillstånd. 1Nyköpings län. (Forts.) Gå vi i Södermanland in på den första väg, som leder från landsvägen och herregårdens grannskap, så träffa vi snart i skogskanten på en by eller ett enstaka hemman, lydande under herregården och som brukas af den så kallade Frälsebonden. Denna klass af landtbrukare, förr så talrik i länet, är dock numera jemförelse vis fåtalig. Frälsebönderna der utgöra, liksom lapparne i Norrland, ett bortdöende slägte, och liksom dessa äro de undanträngda och undanträngas allt mer till de enstaka eller mer aflägset belägna skogshemmanen De förr på slättbygden i byar belägna frälsegårdarne ha i allmänhet blifvit nedrifna och förvandlade till Cutgårdart under herrgårdens eget brukX, och de forna frälsebönderna, der de ej kunnat skapa sig annan utväg, hvilket ibland, ehuru mera sällan händt, aroeta som statdrängar på den jord, hvilken de förut innehaft gom husbönder, eller framlefva sina orkeslösa och bekymmerfulla dagar såsom backstugusittare eller inhyseshjon i en koja på hemmanets utmark. Frälsebönderha i Södermanland kunna indelas i tre klasser: 1:o sådane, som till egendomsegaren erlägga ett visst bestämdt arrende, antingen i spanmål eller penningar, och ha hemmanet på vissa år; dessas antal är högst obetydligt; 2:o sådane, hvilka, jemte ett bestämdt arrendebelopp, äfven med arbete bidraga till hufvudgårdens skötsel, detta arbete då likväl i kontraktet bestämdt, såsom tt. ex. ätt inberga skörden af en viss areal åker och äng o. s. v.; och 3:o sådane som ha dagsverksskyldighet hela året om, vissa dagar bestämda, i öfrigt efter budning. Sistnämnda klass, äfvensom till någon del den andra klassen, har då jemväl skyldighet att med körslor dels bidraga till skördens inbergande, dels transportera spanmålen till äfsättningsort, vanligen inom 6, 10, ända till 16 milg äfstånd från herrgården, dels slutligen att köra virke ur skogen. Dessa körslor ingå till bestämda mil eller dagar i arrendeskyldigheten, men dessutom är bonden förpligtad köra efter budning, när helst jordegaren sådant äskar. Med det bestämda penningeller spanmålsarrendet följer, såsom vi förut anmärkt, att hemmanet är bortlemnadt på vissa år, vanligen 10; deremot ha de andra frälsebönderna, med ytterst få undantag (bland 60 ha vi endast funnit 2) sina kontrakter ställda på I års uppsägning. Det torde ej behöfva anmärkas att: de, som ha rena arrenden, i alla afseenden äro ojemförligt bäst lottade. Utom den stora fördelen att ha arrendetiden bestämd till vissa år, hvarigenom de af eget intresse sporras att åtminstone under de 5, 6 första åren göra allt för att förbättra gärden och uppdrifva dess produktionsförmåga, ega de äfven den för hvarje landtbrukare, stor eller liten, som vill framåt, oundgängliga friheten att uteslutande få använda sina arbetskrafter på den egna jorden och bestämma dem derefter. Det är anmärkningsvärdt att de båda andra klasserna af frälsebönder äro beröfvade dessa båda fördelar, hvilka man väl kan säga utgöra grundvilkoren för en säker existens