.
Hvarjehanda nyheter.
Johauw Henrik Bosenschitz. Po-
litieborgmästaren i Göteborg Jakob Schitz
testamenterade sin stora förmögenhet åt sin
son i andra giftet, ofvannämnda Johan Hen-
rik, född 1763, och som barn adlad vid 9 års
ålder, för att visa verlden, att man på för-
band visste, det denna gosse skulle blifva en
värdig adelsman, men olyckan ville att han
blef en af de största narrar på sin tid. För
penningar utverkade han sig rättighet att kläda
sin betjening i kungligt livrå; sjelf åkte han
aldrig utan i en förgylld vagn, dragen af sex
hästar och körd af en zigenare. Vid bordet
uppassades han af negrer,. klädda i turkisk
drägt. På hans egendom Marieberg,i Ytterby
socken i Bohuslän, voro rummen klädda med
förgyllningar och sidentapeter, och der under-
hölls en ordentlig seralj. Egendomens skötsel
lemnades vind för våg, och i stället för att
arbeta blefvo godsets bönder framkallade till
militäriska öfnoingar. Marieberg var på den
tiden en parodi på fästning. Vid sjelfva går-
den var uppfördt ett stort kastell, bestyckadt
med malmkanoner; utanför ena manbyggnaden
stod uppställd en rad med gevär, framför
hvilken en postkarl marscherade med musköt
på axeln, och vid öppningen af alln gick en
annan framför ett vakthus, der alla, som äm-
nade sig fram till gärden, anhöllos. Hvarje
morgon och afton kl. 4 och 9 sköts salut från
kastellet, och två trumslagare slogo revelj och
tapto. Sjelf kallades Rosenschltz kommendant
och inspektoren jourhafvande löjtnant. Ingen-
ting mera hade fordrats för att sätta kronan
på denna galenskap, än om något lustigt huf-
vud företagit sig att belägra och storma denna
fästning. Hvad slutet blef på allt detta låter
sig lätt gissa. Rosenschuötz dog 1828 — i en
fattigförsörjningsanstalt i Stockholm. Olycklig
den, som förvärfvat sig efterverldens hbåg-
komst endast för sina dårskapers skull! Utan
dem hade ingen vetat att en major Rosen-
echätz någonsin funnits i verlden, och till
lycka på allt slöt han sjelf sin adliga ätt på
svärdssidan, sedan han två gånger varit gift
och skild från sin första fru, samt hans två
söner dött före honom. (Arb.
Tal hållet af öfversten vid ett landtrege-
mente, i afvaktan på ett kungligt besök:
Gossar! ... I morgon kommer kungen!...
Hm, jaha... Den som då gör sin skyldighet . . .
han gör... hm... sin skyldighet, men den
som icke gör sin skyldighet, den straffar jag!
Och den som jag straffar, den... den...
den straffar jag...
En qgvistig easus. Kristina försam-
lings kyrkoråd i Falun har beslutit, att in-
gen begrafning förrättas förrän qvitto om be-
talningen för graföppning m. m. uppvisas för
klockaren. Frågas: om någon utan anhöriga
och utan ringaste tillgång dör, skall liket då
ligga obegrafvet?
I kaminröret. Då en ung herre, som
nyligen flyttat in i en lägenhet på Kristians-
hamn i Köpenhamn, en dag skulle göra upp
eld i sin kamin, ville brasan ej brinna, och
då han närmare undersökte förhållandet, be-
fanns en mängd papper instoppadt i kamin-