. Hvarjehanda nyheter. Johauw Henrik Bosenschitz. Politieborgmästaren i Göteborg Jakob Schitz testamenterade sin stora förmögenhet åt sin son i andra giftet, ofvannämnda Johan Henrik, född 1763, och som barn adlad vid 9 års ålder, för att visa verlden, att man på förband visste, det denna gosse skulle blifva en värdig adelsman, men olyckan ville att han blef en af de största narrar på sin tid. För penningar utverkade han sig rättighet att kläda sin betjening i kungligt livrå; sjelf åkte han aldrig utan i en förgylld vagn, dragen af sex hästar och körd af en zigenare. Vid bordet uppassades han af negrer,. klädda i turkisk drägt. På hans egendom Marieberg,i Ytterby socken i Bohuslän, voro rummen klädda med förgyllningar och sidentapeter, och der underhölls en ordentlig seralj. Egendomens skötsel lemnades vind för våg, och i stället för att arbeta blefvo godsets bönder framkallade till militäriska öfnoingar. Marieberg var på den tiden en parodi på fästning. Vid sjelfva gården var uppfördt ett stort kastell, bestyckadt med malmkanoner; utanför ena manbyggnaden stod uppställd en rad med gevär, framför hvilken en postkarl marscherade med musköt på axeln, och vid öppningen af alln gick en annan framför ett vakthus, der alla, som ämnade sig fram till gärden, anhöllos. Hvarje morgon och afton kl. 4 och 9 sköts salut från kastellet, och två trumslagare slogo revelj och tapto. Sjelf kallades Rosenschltz kommendant och inspektoren jourhafvande löjtnant. Ingenting mera hade fordrats för att sätta kronan på denna galenskap, än om något lustigt hufvud företagit sig att belägra och storma denna fästning. Hvad slutet blef på allt detta låter sig lätt gissa. Rosenschuötz dog 1828 — i en fattigförsörjningsanstalt i Stockholm. Olycklig den, som förvärfvat sig efterverldens hbågkomst endast för sina dårskapers skull! Utan dem hade ingen vetat att en major Rosenechätz någonsin funnits i verlden, och till lycka på allt slöt han sjelf sin adliga ätt på svärdssidan, sedan han två gånger varit gift och skild från sin första fru, samt hans två söner dött före honom. (Arb. Tal hållet af öfversten vid ett landtregemente, i afvaktan på ett kungligt besök: Gossar! ... I morgon kommer kungen!... Hm, jaha... Den som då gör sin skyldighet . . . han gör... hm... sin skyldighet, men den som icke gör sin skyldighet, den straffar jag! Och den som jag straffar, den... den... den straffar jag... En qgvistig easus. Kristina församlings kyrkoråd i Falun har beslutit, att ingen begrafning förrättas förrän qvitto om betalningen för graföppning m. m. uppvisas för klockaren. Frågas: om någon utan anhöriga och utan ringaste tillgång dör, skall liket då ligga obegrafvet? I kaminröret. Då en ung herre, som nyligen flyttat in i en lägenhet på Kristianshamn i Köpenhamn, en dag skulle göra upp eld i sin kamin, ville brasan ej brinna, och då han närmare undersökte förhållandet, befanns en mängd papper instoppadt i kamin