— 194 —
Hvarje barkass hade en nickhake i fören och
besvarade kraftigt kanonaden.
— Ryssen håller ned på oss, ropade Pekka
och rodde af alla krafter, den vill kanske taga
bort oss i vägen, men så länge våra armar
hålla skola vi...
— Den kommer hitåt, afbröt Erik dystert;
och efter allt utseende hafva vi blifvit be-
märkta. Nu beror det på om Roth blifvit
033 varse!
En rysk båt sattes ut och styrde rakt
på dem, under det en af de finska barkasserna
också vände. Kapplöpningen mellan den ryska
och finska båten hade börjat, och möd stigande
oro afvaktade ynglingarne slutet derpå samt
anlitade alla sina krafter att förlänga af-
ståndet mellan sig och flenden.
— Hvad det ändå skulle smaka godt att
få en varm helsning ur detta, småskrattade
Pekka och lade geväret till ögat, jag vill
skicka dem en kula, på det att de må se, att
vi icke äro utan försvar. :
— Fort, då! ropade Erik och höll sina blic-
kar stadigt fästade på den fendtliga båten.
Tag sigte på en af roddarne.
Skottet brann af, men kulan hann icke
fram.
— Aha, mumlade Erik med en viss till-
fredsställelse, den krabaten har icke kommit
inom skotthåll ännu, då kunna vi vara tem-
ligen lugna. - :
Den finska barkassen närmade sig emeller-