— 194 — Hvarje barkass hade en nickhake i fören och besvarade kraftigt kanonaden. — Ryssen håller ned på oss, ropade Pekka och rodde af alla krafter, den vill kanske taga bort oss i vägen, men så länge våra armar hålla skola vi... — Den kommer hitåt, afbröt Erik dystert; och efter allt utseende hafva vi blifvit bemärkta. Nu beror det på om Roth blifvit 033 varse! En rysk båt sattes ut och styrde rakt på dem, under det en af de finska barkasserna också vände. Kapplöpningen mellan den ryska och finska båten hade börjat, och möd stigande oro afvaktade ynglingarne slutet derpå samt anlitade alla sina krafter att förlänga afståndet mellan sig och flenden. — Hvad det ändå skulle smaka godt att få en varm helsning ur detta, småskrattade Pekka och lade geväret till ögat, jag vill skicka dem en kula, på det att de må se, att vi icke äro utan försvar. : — Fort, då! ropade Erik och höll sina blickar stadigt fästade på den fendtliga båten. Tag sigte på en af roddarne. Skottet brann af, men kulan hann icke fram. — Aha, mumlade Erik med en viss tillfredsställelse, den krabaten har icke kommit inom skotthåll ännu, då kunna vi vara temligen lugna. : Den finska barkassen närmade sig emeller