ov aANNONSOT IHULVINBAR 1 PFPVLYCKHRHUIIA På VIMRINKYRN ponstkonter ; annenser derifrån insändas, med peng FOGAS TNE RN Fest för parisiska nationalgardets frivilliga. En svensk officer särskilt firad och utnämnd till kapten. Ballongbref från Dagens Nyheters i -korrespondent. Vi mottögn i går afton ett med ballong den 5 november från Paris afgånget bref af vår korrespondent derstädes. Det innehåller en utförlig skildring af oroligheterna den 31 oktober; meddelandet deraf uppskjuta vi. Deremotskynda vi att bringa till allmänhetens kunskap vår korrespondents berättelse om den lysande hyllning, för hvilken en f. d. svensk officer, som nu tjenstgör i parisiska nationalgardet, varit föremål. Denna del af brefvet lyder så: Jag måste berätta några ord om en fest som i söndags (den 30 oktober) egde rum i det tredje arrondissementet i Paris och hvarvid Sverige, tacktvare en behjertad ung svetsk, egnades en särskilt hyllning. Det tredje arrondissementets stora sal, belägen vid Douot-gatan, var smyckad med blemmor och lefvande växter. Å läktarne syntes en skara högtidsklädda damer och på estraden såg man Paris maire, Etienne Arago, arrondissementets maire, Bonvallet, de förnämsta ledamöterna af den provisoriska regeringen -samt general Tamisier, nationalgardets chef, omgifven af sin stab. I salen rörde sig alla möjliga uniformer och med intresserade blickar betraktade man de unga frivillige, till hvilkas ära festen gafs. Det var nemligen nationalgardets volontärer, (de, hvilka anmält sig som villiga att göra tjenst utanför Paris murar, vid utfall o. s. v.), som i myndigheternas närvaro, skulle anteckna sina namn i det stora registret, bestämdt för efterverlden. Festen började med ett tal af Bonvallet, hvari han redogjorde för ändamålet med tillställningen. Derefter tog Arago till ordet.. I enkla och värdiga uttryck tackade han Paris befolkning, för deras hållning under den svåra tid vi genomgå, och han uppmanade alla att, hvar och en i sin mån, bidraga till fäderneslandets räddning. Volontärerna svarade med ett: SVive la France! vive la republique! som kom salens väggar att darra. Derefter uppstod ett ögonblicks paus, hvarunder en af general Tamisiers adjutanter närmade sig en i salen varande ung man, iklädd den vackra uniform som antagits af frikåren SLes amis de la France, och förde honom till estraden, hvarest han mottogs af Bonvallet. Jag gjorde stora ögon: jag igenkände en a ndsman. För andra gången tog Bonvallet ordet. Med af rörelse darrande stämma, talade han om de svåra pröfningar Frankrike den sednare tiden utstått och alla de uppoffringar hvarje individ nödgats underkasta sig. Men det är hvar och ens pligt att lida för det blödande fäderreslandet, alla hade förstått det, oeh ingen hade knotat öfver fullgörandet af sin pligt. Han erkände det med stolthet. Men det finns i Frankrike personer som i närvarande stund utfört mer än sin pligt, det är alla dessa utlänningar som i faråns ögonblick skyndat att erbjuda Frankrike sitt bistånd, ty de kämpa ej för hem