ov aANNONSOT IHULVINBAR 1 PFPVLYCKHRHUIIA På VIMRINKYRN
ponstkonter ; annenser derifrån insändas, med peng
FOGAS TNE RN
Fest för parisiska national-
gardets frivilliga.
En svensk officer särskilt firad och ut-
nämnd till kapten.
Ballongbref från Dagens Nyheters
i -- korrespondent.
Vi mottögn i går afton ett med ballong
den 5 november från Paris afgånget bref
af vår korrespondent derstädes. Det in-
nehåller en utförlig skildring af orolighe-
terna den 31 oktober; meddelandet deraf
uppskjuta vi. Deremotskynda vi att brin-
ga till allmänhetens kunskap vår korre-
spondents berättelse om den lysande hyll-
ning, för hvilken en f. d. svensk officer,
som nu tjenstgör i parisiska nationalgar-
det, varit föremål.
Denna del af brefvet lyder så:
Jag måste berätta några ord om en fest
som i söndags (den 30 oktober) egde rum i
det tredje arrondissementet i Paris och hvar-
vid Sverige, tacktvare en behjertad ung
svetsk, egnades en särskilt hyllning.
Det tredje arrondissementets stora sal,
belägen vid Douot-gatan, var smyckad med
blemmor och lefvande växter. Å läktarne
syntes en skara högtidsklädda damer och på
estraden såg man Paris maire, Etienne
Arago, arrondissementets maire, Bonvallet,
de förnämsta ledamöterna af den provisori-
ska regeringen -samt general Tamisier, na-
tionalgardets chef, omgifven af sin stab. I
salen rörde sig alla möjliga uniformer och
med intresserade blickar betraktade man de
unga frivillige, till hvilkas ära festen gafs.
Det var nemligen nationalgardets volontärer,
(de, hvilka anmält sig som villiga att göra
tjenst utanför Paris murar, vid utfall o. s. v.),
som i myndigheternas närvaro, skulle an-
teckna sina namn i det stora registret, be-
stämdt för efterverlden.
Festen började med ett tal af Bonvallet,
hvari han redogjorde för ändamålet med
tillställningen. Derefter tog Arago till or-
det.. I enkla och värdiga uttryck tackade han
Paris befolkning, för deras hållning under
den svåra tid vi genomgå, och han uppma-
nade alla att, hvar och en i sin mån, bidraga
till fäderneslandets räddning. Volontärerna
svarade med ett: SVive la France! vive la
republique! som kom salens väggar att darra.
Derefter uppstod ett ögonblicks paus,
hvarunder en af general Tamisiers adjutan-
ter närmade sig en i salen varande ung
man, iklädd den vackra uniform som anta-
gits af frikåren SLes amis de la France,
och förde honom till estraden, hvarest han
mottogs af Bonvallet.
Jag gjorde stora ögon: jag igenkände en
a ndsman.
För andra gången tog Bonvallet ordet.
Med af rörelse darrande stämma, talade han
om de svåra pröfningar Frankrike den sed-
nare tiden utstått och alla de uppoffringar
hvarje individ nödgats underkasta sig. Men
det är hvar och ens pligt att lida för det
blödande fäderreslandet, alla hade förstått
det, oeh ingen hade knotat öfver fullgöran-
det af sin pligt. Han erkände det med stolt-
het. Men det finns i Frankrike personer
som i närvarande stund utfört mer än sin
pligt, det är alla dessa utlänningar som i
faråns ögonblick skyndat att erbjuda Frank-
rike sitt bistånd, ty de kämpa ej för hem