Englands välgörenhet mot de af
kriget lidande.
Beundransvärd är den utomordentliga väl-
görenhet som engelsmännen visa mot offren
i det olyckliga kriget. Om England sjelf
vore inveckladt i krig, kunde icke större
verksamhet i denna riktning utvecklas. Det
finnes ingen offentlig lokal, ingen jernvägs-
station, der man icke får se bössor, i hvilka
man kan lägga en skärf till hjelp åt de så-
rade och de stupades enkor och barn. På
gatorna möter man gossar i uniform, som
insamla medel till sådana fonder. Tre
komiteer ha bildat sig. Den stora komiten
med drottningen såsom beskyddarinna och
prinsen af Wales till ordförande har redan
samlat sex och en half millioner frånk, som
skola komma både fransmän och tyskar till
godo. Härförutom finnes en komitå särskildt
för tyskarhe och en dito uteslutande för
fransmännen. Tyvärr lära underslef ha egt
rum inom den sistnämnda komitn; man
misstänker att den som hade i uppdrag att
tömma bössorna och deponera deras innehåll
hos bankirhuset Coutts komp., användt
en del af penningarne för egen räkning.
Såken är nu föremål för rättegång, men
ehuru åtskilligt talar mot den anklagade,
torde det bli svårt att bringa i dagen till-
räckliga bevis, för att han: skulle kunna
fällas. Förhållandet är, att den anklagade,
efter att för ett par månader sedan ha de-
ponerat 60 pund sterl. hos Coutts komp.,
den påföljande månaden insatte blott 20
pund och sedan alldeles ingenting. Det sy-
nes temligen onaturligt att på sista tiden
icke en enda shilling skulle ha blifvit lagd
i bössorna,
Händelserna ställa stora fordringar på
den allmänna välgörenheten, skrifver en
korrespondent i London den 4 dennes: För
ett par dagar sedan hölls ett möte i Man-
sion House under lord mayorns presidium.
Dervid bildades en komit6 för insamling af
bidrag åt de många franska familjer, som
tagit sin tillflykt till England och uppehålla
sig der nästan alldeles utan medel att lefva
af. De upplysningar erkebiskop Manning
gaf om de otaliga landsflyktingarne, hvari-
bland finnas qvinnor och barn tillhörande
de förnämsta ätterna i Frankrike, och som
nu äro bragta till tiggarstafven, framkallade
djup rörelse hos de församlade, bland hvilka
märktes grefvinnan af Paris, prinsessan
Marguerite af Orleans m. fl. Han anförde
såsom, exempel en förnäm fransk dam, som
förlorat. sin man och hela sin egendom, ty
deras hus med bohag, värdepapper och allt
har brunnit upp. Hon har flytt till Lon-
don med sina 9 barn och der vändt sig till
erkebiskopen med förfrågan om hon ej kunde
få barnen upptagna i någon undervisnings-
anstalt, på det kon sjelf måtte komma i till-
fälle att söka sig någon anställning, ty hon
eger intet att lefva af. Och många sådana
exempel skulle kunna framdragas.
Karen rr 0 nr