Englands välgörenhet mot de af kriget lidande. Beundransvärd är den utomordentliga välgörenhet som engelsmännen visa mot offren i det olyckliga kriget. Om England sjelf vore inveckladt i krig, kunde icke större verksamhet i denna riktning utvecklas. Det finnes ingen offentlig lokal, ingen jernvägsstation, der man icke får se bössor, i hvilka man kan lägga en skärf till hjelp åt de sårade och de stupades enkor och barn. På gatorna möter man gossar i uniform, som insamla medel till sådana fonder. Tre komiteer ha bildat sig. Den stora komiten med drottningen såsom beskyddarinna och prinsen af Wales till ordförande har redan samlat sex och en half millioner frånk, som skola komma både fransmän och tyskar till godo. Härförutom finnes en komitå särskildt för tyskarhe och en dito uteslutande för fransmännen. Tyvärr lära underslef ha egt rum inom den sistnämnda komitn; man misstänker att den som hade i uppdrag att tömma bössorna och deponera deras innehåll hos bankirhuset Coutts komp., användt en del af penningarne för egen räkning. Såken är nu föremål för rättegång, men ehuru åtskilligt talar mot den anklagade, torde det bli svårt att bringa i dagen tillräckliga bevis, för att han: skulle kunna fällas. Förhållandet är, att den anklagade, efter att för ett par månader sedan ha deponerat 60 pund sterl. hos Coutts komp., den påföljande månaden insatte blott 20 pund och sedan alldeles ingenting. Det synes temligen onaturligt att på sista tiden icke en enda shilling skulle ha blifvit lagd i bössorna, Händelserna ställa stora fordringar på den allmänna välgörenheten, skrifver en korrespondent i London den 4 dennes: För ett par dagar sedan hölls ett möte i Mansion House under lord mayorns presidium. Dervid bildades en komit6 för insamling af bidrag åt de många franska familjer, som tagit sin tillflykt till England och uppehålla sig der nästan alldeles utan medel att lefva af. De upplysningar erkebiskop Manning gaf om de otaliga landsflyktingarne, hvaribland finnas qvinnor och barn tillhörande de förnämsta ätterna i Frankrike, och som nu äro bragta till tiggarstafven, framkallade djup rörelse hos de församlade, bland hvilka märktes grefvinnan af Paris, prinsessan Marguerite af Orleans m. fl. Han anförde såsom, exempel en förnäm fransk dam, som förlorat. sin man och hela sin egendom, ty deras hus med bohag, värdepapper och allt har brunnit upp. Hon har flytt till London med sina 9 barn och der vändt sig till erkebiskopen med förfrågan om hon ej kunde få barnen upptagna i någon undervisningsanstalt, på det kon sjelf måtte komma i tillfälle att söka sig någon anställning, ty hon eger intet att lefva af. Och många sådana exempel skulle kunna framdragas. Karen rr 0 nr