Tyskland, Frankrike och Sverige.
I sgsjette häftet af Svensk Tidskrift
1870 var införd en at docenten Häns
Forssell författad uppsäts under ofvanstå-
ende titel och hvilken blifvit särskilt af-
tryckt i en broschyr som är tillgänclig i
bokHatideln. Dentiä uppsats hat väckt
ett stort uppsöerde och man hör den lika
mycket prisäs af män, hvilka anse ätt
Sverige bör söka utdvika ofred med sina
grännar; som den fördömes af skandina-
vernä, Nvilka förblaända Sveriges intressen
med Därffiarks och fördenskull icke se ätt
Fyskland; för ätt undgå att Östersjön för-
vändlas till en rysk insjö, måste, med el-
ler mot sin vilja, göra s emensåni sak med
Sverige om detta blir Yhfallet åf Ryss-
lärd:
. Atitifgen iman gillär eller ogillär ten-
dänsen i Ht Forssells bröschyr, måste
det emellertid erkännas att den är en
företeelse Som ej Kan förbigås ef en
dagens krönika och som bör göras i nå-
gon mån bekant för en vidsträcktere Iä-
sarekrets. . Vi skola derför — och vi hop-
pas, att den. ärade, författaren medgifver
detta — meddela ett och annat utdrag af
hang broschyr.
Vi begynna med början deraf:
Vi hafva wnder de tvenne sist förflutna
månaderna åskådat ett af de väldigaste och
mest betydelsefulla krig, som någonsin ska-
kat det gamla Europas stätssystem. Vi äro
ligagom bedöfvade. af det som skett. Vistå
spejände möt en framtid af ovissa öden, och
de frågor som högljudast låta sig förnimma
äro dessa: Hvar skola de krafter hejda sig,
söm nu uppbesvurits fill att flytta jemn-
vigtspunkten i vår. verldsdel? Skall detta
århundrade sluta såsom det begynte? Skola
de grundsatser, som då togo gestalt i en
man, nu vakdå till Hf i ett folk?
- Dessa frågör hafva i anledning af det nu
halft ändade kriget tidt och ofta blifvit fram-
ställda i den sveåska pressen, och de håfva
ögonskenligen utöfvat en bestämmande in-
flytelse på våra opinioner under stridens
gäng. Det är den inbitna farhågan för ett
allteröfrande, ett alltförtryckande Preussen,
som. gifvit sig luft i antipatierna mot det
stridande Tyscland; det är motviljan mot
Borussjanismen, som från början drifvit sym-
patierna öfver; på Frankrikes: sida,
För vår del höra vi till. den utan tvifvel
talrika del at Sveriges och Norgos folk, som
innerligen beklagar, att dyika farhågor blif-
vit skockade såsom, .ett moln mellan de för-
enade: rikena och Tyskland, De hafva. ka-
stat sig in mellan naturliga vänner, och de
hafva dermed i vår egen likasom i Tysk-
lands ställning inlagt någonting, hvars un-
danrödjande är en lifsfråga icke blott för
Sverige och Norge utan, vi våga.påstå det,
i ej ringa mån, äfven för Tyskland. Ty
detta sednare land, må, vara och känna sig
huru starkt som helst, det, skall dock i
längden icke kunna ega bestånd utan verk-
liga vänner, Men hvilken sjelfständig stat
i Europa är väl Tysklands naturliga bunds-
förvandt, om icke Sverige och Norge? Hvil-
ket folk har med Tyskland gemensamma in
tressen, om icke vi, som i norden utgöra
förmur och skydd mot den asiatiska invasio-
nen i Europa? Och slutligen, hvilken af
Europas smärre nationer har väl i sjelfva
verket.så litet. att befara af- Tyskland som
just Sverige och Norge? Vi äro ju af alla