Tyskland, Frankrike och Sverige. I sgsjette häftet af Svensk Tidskrift 1870 var införd en at docenten Häns Forssell författad uppsäts under ofvanstående titel och hvilken blifvit särskilt aftryckt i en broschyr som är tillgänclig i bokHatideln. Dentiä uppsats hat väckt ett stort uppsöerde och man hör den lika mycket prisäs af män, hvilka anse ätt Sverige bör söka utdvika ofred med sina grännar; som den fördömes af skandinavernä, Nvilka förblaända Sveriges intressen med Därffiarks och fördenskull icke se ätt Fyskland; för ätt undgå att Östersjön förvändlas till en rysk insjö, måste, med eller mot sin vilja, göra s emensåni sak med Sverige om detta blir Yhfallet åf Rysslärd: . Atitifgen iman gillär eller ogillär tendänsen i Ht Forssells bröschyr, måste det emellertid erkännas att den är en företeelse Som ej Kan förbigås ef en dagens krönika och som bör göras i någon mån bekant för en vidsträcktere Iäsarekrets. . Vi skola derför — och vi hoppas, att den. ärade, författaren medgifver detta — meddela ett och annat utdrag af hang broschyr. Vi begynna med början deraf: Vi hafva wnder de tvenne sist förflutna månaderna åskådat ett af de väldigaste och mest betydelsefulla krig, som någonsin skakat det gamla Europas stätssystem. Vi äro ligagom bedöfvade. af det som skett. Vistå spejände möt en framtid af ovissa öden, och de frågor som högljudast låta sig förnimma äro dessa: Hvar skola de krafter hejda sig, söm nu uppbesvurits fill att flytta jemnvigtspunkten i vår. verldsdel? Skall detta århundrade sluta såsom det begynte? Skola de grundsatser, som då togo gestalt i en man, nu vakdå till Hf i ett folk? Dessa frågör hafva i anledning af det nu halft ändade kriget tidt och ofta blifvit framställda i den sveåska pressen, och de håfva ögonskenligen utöfvat en bestämmande inflytelse på våra opinioner under stridens gäng. Det är den inbitna farhågan för ett allteröfrande, ett alltförtryckande Preussen, som. gifvit sig luft i antipatierna mot det stridande Tyscland; det är motviljan mot Borussjanismen, som från början drifvit sympatierna öfver; på Frankrikes: sida, För vår del höra vi till. den utan tvifvel talrika del at Sveriges och Norgos folk, som innerligen beklagar, att dyika farhågor blifvit skockade såsom, .ett moln mellan de förenade: rikena och Tyskland, De hafva. kastat sig in mellan naturliga vänner, och de hafva dermed i vår egen likasom i Tysklands ställning inlagt någonting, hvars undanrödjande är en lifsfråga icke blott för Sverige och Norge utan, vi våga.påstå det, i ej ringa mån, äfven för Tyskland. Ty detta sednare land, må, vara och känna sig huru starkt som helst, det, skall dock i längden icke kunna ega bestånd utan verkliga vänner, Men hvilken sjelfständig stat i Europa är väl Tysklands naturliga bundsförvandt, om icke Sverige och Norge? Hvilket folk har med Tyskland gemensamma in tressen, om icke vi, som i norden utgöra förmur och skydd mot den asiatiska invasionen i Europa? Och slutligen, hvilken af Europas smärre nationer har väl i sjelfva verket.så litet. att befara afTyskland som just Sverige och Norge? Vi äro ju af alla