— Ja, återtog den gamle och gick fram och tillbaka på stranden, för en timma sedan, under det du satt här och drömde och oaflåtligt stirrade utåt sjön, som om du ville mana fram Ween Emä), kom det budskapet att han bemäktigat sig en mängd hästar, som voro på väg från Orivesi till Alavo. Det der var ett duktigt kap, som väbeln gjorde, och de ryska kavalleristerna få ru slåss till fots. Och Roth sen, fortfor han och gnuggade händerna af förnöjelse, han ger icke heller sin kamrat efter, och de fördömda moskoviterna måste sannerligen ha flera än ett hål att krypa in i, såvida de vilja hoppas att undgå partigängarne. Roth har kommit tillbaka, men icke tomhändt, ty han förde med sig en stor transport af mjöl, bröd och mera sådant. Håller han bara på att dag från dag knipa bort ryssarnes förråder, så torde de inom Kort få se sig om efter lifsmedel i Alavo. Partigängarnes styrka är minsann icke så liten och bönderna hjelpa till att klämma efter moskoviterna efter bästa förmåga. — När kom Roth hem? frågade Erik sakta. — Åh, för en timma sedan. MHvarför frågar du så? — Jag vill framställa mitt förslag för honom, svarade Erik och reste sig häftigt upp. Hvarje minut är dyrbar, och vi skola också besinna att minst ett par dagar gå till ända