— Ja, återtog den gamle och gick fram och
tillbaka på stranden, för en timma sedan, un-
der det du satt här och drömde och oaflåtligt
stirrade utåt sjön, som om du ville mana fram
Ween Emä), kom det budskapet att han be-
mäktigat sig en mängd hästar, som voro på
väg från Orivesi till Alavo. Det der var ett
duktigt kap, som väbeln gjorde, och de ryska
kavalleristerna få ru slåss till fots. Och Roth
sen, fortfor han och gnuggade händerna af
förnöjelse, han ger icke heller sin kamrat ef-
ter, och de fördömda moskoviterna måste san-
nerligen ha flera än ett hål att krypa in i,
såvida de vilja hoppas att undgå partigän-
garne. Roth har kommit tillbaka, men icke
tomhändt, ty han förde med sig en stor trans-
port af mjöl, bröd och mera sådant. Håller
han bara på att dag från dag knipa bort rys-
sarnes förråder, så torde de inom Kort få se
sig om efter lifsmedel i Alavo. Partigän-
garnes styrka är minsann icke så liten och
bönderna hjelpa till att klämma efter mosko-
viterna efter bästa förmåga.
— När kom Roth hem? frågade Erik sakta.
— Åh, för en timma sedan. MHvarför frå-
gar du så?
— Jag vill framställa mitt förslag för ho-
nom, svarade Erik och reste sig häftigt upp.
Hvarje minut är dyrbar, och vi skola också
besinna att minst ett par dagar gå till ända