En literär nyhet af stort intresse är snart att förvänta. Det är en större dramatisk dikt Naima af Herman Sätherberg, från Hvars älskliga lyra nya toner ej varit på länge hörda. Handlingen i detta stycke försiggår på sextonhundratalet dels i Italien, dels i Österrike under kriget mellan Turkiet och Österrike. Man talar om att prologen skall vara någonting i vår tid mycket ovanligt... någonting shakspeariskt. Musikaliska akademien. Vid tisdagens historiska seance utförde elevorkestern Nicolo Isouards uvertyr till operetten Cendrillon; en deruti förekommande duo för harpa och valdthorn utfördes med mycken omsorg af fru Lind och eleven hr Frohman. Den harpa som begagnades var en gåfva till akademien af prosten Edgrens arfvingar. Prostinnan Edgren hade varit en god härpspelerska och var dessutom elev af OC. M. v. Weber, tti musikens teori och å piano. Professor Bauck sysselsatte sig hela aftonen med Friskyttens lycklige kompositör, C. M. v. Weber, och redogjorde närmare för denna operas uppsättning och innehåll; den gafs första gången i Berlin 1821; hans Euryanthe uppfördes för första gången i Wien 1823. Såväl denna pjes somröfriga af Weber skrifna teåterpjeser äfvensom öfriga kompositioner granskades noggrannt. Fröknarne EB. Bergman och F. Åberg sjöngo med mycket uttryck duetten ur Friskytten 4Skälm, sitt qvar? och den förstnämnda sångerskan sjöng dessutom med djup känsla Cyvatinan ur Euryanthe. Stora teatern gaf i onsdags en konsertafdelning: beståenide af uvertyren till Midsommarnattsdrömmen af Mendelsson samt pianopjeser, Kvilka utfördes af den skickliga fröken Alie Lindberg från Finland. Hon vann bifall och blef inrepad. Hennes spel förrådde god skola, men valet af pjeser var icke sådant som man vill hafva på en stor konsert; det var endast mindre salongstycken af Schubert, Seb. Bach och Liszt som utfördes. Man hade väntat få höra Bågon större pianokomposition med orkester, men den uteblef. Samma afton gafs Donizettis glada pjes Don Pasquale, hvari såväl fröken Harling som hr Willman hafva lyckliga roller, hvilka de äfven utförde till publikens fulla belätenhet. Huset var halft; konungen och drottningen samt hertigen af Dalarne voro der. Antiqvariskt. Med anledning af hvsd som i tidningarne meddelats om den fyrahundraåriga palseotypen i Westerås gymnasiibibliotek nämner Lunds Weckoblad, att samma bok äfven finnes å dervarande universitetsbibliotek, tryckt äfvenledes år 1470, men 1 Venedig. Dessa begge upplagor kunna. sålunda, fortsätter tidningen; täfla med hvarandra om rättigheten att gälla såsom den tredje i ordningen, dock sätta bibliografernå (t. ex. Hain i sitt, RBewertorium) den sistnämnde framför den i Rom tryckta, som intager fjerde rummet. Första upplagan trycktes 1467 i klostret Subiaco (monasterium Sublacense) i närheten af Rom, den andra i Rom 14638 (den i Strengnäs befintliga), båda af Sweynmheim-å Pannariz, hvilka förde boktryckerikonsten till Italien. Iogen af de latinska kyrkofidernas skrifter utgafs under det s. k. typografiska seklet så ofta som denna Augustini bök de civitate Det, som under bemälde tiderymd upplades 24 gånger. Den nämnda, å härvarände bibliotek förvarade upplagan är tryckt af bröderna Joh. och Vindelinus Spira, hvilka voro de förste boktryckarne i Venedig. Exemplaret, i stor folio, är ganska väl konditioneradt; såväl till papper som band, detta sednare af trä, öfverdraget med pressadt skinn. Första sidan är prydd med förgyllda initialer samt i lysande färger målade sirater. Också denna paleeotyp förskrifver sig från Olmitz, derifrån jemväl här en betydlig samling af 1400och 1509-talets typografiska rariteter hamnat, hitkomue med det af Carl XI donerade Gripenhjelmska biblioteket, hvars förste egare, riks-. rådet E. Gripenbjelm, varit en flitig köpare på bokauktionerna efter trettioåriga krigets svenska generaler. Till dessa sålunda förvärfvade krigsbyten hör äfven den dyrbara första editionen at C. Julius Cesar, tryckt hos Sweynheim Pannartz i Rom 1469, hvilken bland bokälskare alltid stått i högt pris