och gnuggade händerna, och partigängarens
hustru, som tyckes vara en qvinna med för-
stånd och bildning, skall småningom och mot
sin vilja gå in på min begäran. , .
— Men om hon, oaktadt generalens ynnest-
bevis, icke vill medverka till att aflägsna sin
maker härifrån, hvad ämnar då generalen göra?
frågado Kulneff.
— Hvad jag ämnar göra! utropade Rajewski
och slog handen i bordet. Då vill jag tvinga
henne, och vi få se, om jag ieke skulle hafva
makt att böja hennes stolta sinne, , Till en
början skola de behandlas väl, fortfor han och
gick fram till öfversten, som tagit plats vid.
ett af fönstren, sedan beror behandlingen af
omständigheterna. i
— Ni gör som det behagar er, min gene-
ral, svarade Kulneff med en lätt suck och
gick med raska steg. mot dörren, men stan-
nade plötsligt, då generalen med en allvarsam
min slog honom på skuldran, i det han sade:
— Ni synes hafva fattat deltagande för
elra fångar?
. — Ja, svarade öfversten med en bugning,
msdetta mitt deltagande är icke så. djupt,
attygigiderför vill åsidosätta min pligt mot er
öh rlandet. Dock ber jag er att upp-
fylla (CI bön, fortfor han och såg på sin för-
man, allvarliga blickar. Huru ni än kom-
behandla dessa stackars qvinnor, så
e det, som ni vid närmare eftersin-
nande skall ångra.