och gnuggade händerna, och partigängarens hustru, som tyckes vara en qvinna med förstånd och bildning, skall småningom och mot sin vilja gå in på min begäran. , . — Men om hon, oaktadt generalens ynnestbevis, icke vill medverka till att aflägsna sin maker härifrån, hvad ämnar då generalen göra? frågado Kulneff. — Hvad jag ämnar göra! utropade Rajewski och slog handen i bordet. Då vill jag tvinga henne, och vi få se, om jag ieke skulle hafva makt att böja hennes stolta sinne, , Till en början skola de behandlas väl, fortfor han och gick fram till öfversten, som tagit plats vid. ett af fönstren, sedan beror behandlingen af omständigheterna. i — Ni gör som det behagar er, min general, svarade Kulneff med en lätt suck och gick med raska steg. mot dörren, men stannade plötsligt, då generalen med en allvarsam min slog honom på skuldran, i det han sade: — Ni synes hafva fattat deltagande för elra fångar? . — Ja, svarade öfversten med en bugning, msdetta mitt deltagande är icke så. djupt, attygigiderför vill åsidosätta min pligt mot er öh rlandet. Dock ber jag er att uppfylla (CI bön, fortfor han och såg på sin förman, allvarliga blickar. Huru ni än kombehandla dessa stackars qvinnor, så e det, som ni vid närmare eftersinnande skall ångra.