REKENNEN SANSAD ESRI sees
Politiska nyheter.
Franska republikens regering har i sin
officiela tidning låtit införa upplysningar i
anledning af berättelsen att general Burn-
side framfört preussiska förslag om vapen-
stillestånd och fredsgrunder. Det förklaras:
En amerikansk general, hr Burnside, har
visserligen kommit till Paris den 3 oktober.
Han hade passerat det preussiska högqvarte-
ret. Han medförde ett bref från grefve Bis:
marck, adresseradt till utrikesministern. Men
detta bref rörde uteslutande de i Paris va-
rande diplomaternas begäran att en gång i
veckan få genom en kurir meddela sig med
sinä regeringar.
Hr Burnside kom ieke i någon officiel egen
skap, och det var af egen drift han intann
sig, utan uppdrag för att söka åstadkomma ett
närmande meHan de båda krigförande par-
terna. Det var under sådana förhållanden
samtalet inleddes, och vi taga oss friheten an-
märka att dylika underhandlingar, som icke
alls ha någon officiel karakter, svårligen, utan
att: öfverskrida det passandes gränser, skulle
kunna offentliggöras.
Regeringen förstår att hvar och en är otå-
lig att lära känna allt som är af beskaffenhet
att i någon mån inverka på vår belägenhet.
Hon tror likväl sin pligt vara att icke yppa
sådant som ännu ej fullbordats eller framkal-
lat dermed afsedda resultater. Dettair en af
sunda förnuftet föreskrifven regel, som det vore
brottsligt att icke följa. Regeringen kan emel-
lertid tilhigga att vid det andra besöket, som
general Burnside gjorde hos utrikesministern
oeh hvarvid. Paris guvernör var tillstädes,
samtalets karakter förblef densamma.
Hr Burnside förde denna gång icke något
bref med sig från hr von Bismarck och hade
ej heller något budskap att muntligen fram-
bära; Men det framgick at samtalet att nord-
tyska förbundskanslerns åsigter voro fortfa-
rande desamma som han uttryckt i Ferriereg,
och att, om han än ansåg görligt att ingå på
en vapenhvila för sammankallandet af en re-
presentativ församling, skulle han icke gå in
pår sått låta densamma: räcka längre än fyra-
tioåtta timmar; han skulle äfven vägra att
låta Metz komma i åtnjutande af densamma;
han skulle förvägra all proviantering; han
skulle utesluta våra tappra och olyckliga lands-
mänci Elsass och Lothringen från delaktighet
i valen.
ES
ak
Hr Jules Favre har besvarat hr Bismarcks
erinringar vid hans redogörelse för mötet i
Feorridres mellan de båda statsmännen. Hr
Favreg cirkulär är ganska utförligt och i
formen glänsande. Hufyvudsaken deri är
följande:
Förgäfves säger man till franska folket att
det icke är någon skam att blifva öfvervun-
nen och: ännu mindre att underkasta sig de
uppoffringar, som ett nederlag. pålägger. För-
gäfves tillägger man vidare att Preussen åter
kan taga, hvad Ludvig den 14:de med våld
och orätt eröfrade. Sådana invändningar äro
utan betydelse, och man kan förvånas öfver,
att man måste svara derpå. Frankrike söker
icke en vanmäktig tröst i den alltför lätta för-
klaringen af de orsaker, som hafva medfört
dess nederlag. Det finner sig i sina olyckor
och diskuterar icke öfver dem med sin fiende.
Så snart landet åter fick öfvertaga ledningen
af sina angelägenheter, erbjöd det loyalt. en
upprättelse; men denna upprättelse kunde
blott icke bestå 1 afträdande af land. Hvar-
för icke? Månne derför att detta vore en
förminskning? - Nej, men derför att det var
en kränkning af rättvisan och det rätta, hvar-
vid. den nordtyska förbundskansleren icke
tycktes fästa något afseende. Han hänvisar
ss till Ludvig den 14:des eröfringår. Vill
han då återgå till det status quo, som ome-