REKENNEN SANSAD ESRI sees Politiska nyheter. Franska republikens regering har i sin officiela tidning låtit införa upplysningar i anledning af berättelsen att general Burnside framfört preussiska förslag om vapenstillestånd och fredsgrunder. Det förklaras: En amerikansk general, hr Burnside, har visserligen kommit till Paris den 3 oktober. Han hade passerat det preussiska högqvarteret. Han medförde ett bref från grefve Bis: marck, adresseradt till utrikesministern. Men detta bref rörde uteslutande de i Paris varande diplomaternas begäran att en gång i veckan få genom en kurir meddela sig med sinä regeringar. Hr Burnside kom ieke i någon officiel egen skap, och det var af egen drift han intann sig, utan uppdrag för att söka åstadkomma ett närmande meHan de båda krigförande parterna. Det var under sådana förhållanden samtalet inleddes, och vi taga oss friheten anmärka att dylika underhandlingar, som icke alls ha någon officiel karakter, svårligen, utan att: öfverskrida det passandes gränser, skulle kunna offentliggöras. Regeringen förstår att hvar och en är otålig att lära känna allt som är af beskaffenhet att i någon mån inverka på vår belägenhet. Hon tror likväl sin pligt vara att icke yppa sådant som ännu ej fullbordats eller framkallat dermed afsedda resultater. Dettair en af sunda förnuftet föreskrifven regel, som det vore brottsligt att icke följa. Regeringen kan emellertid tilhigga att vid det andra besöket, som general Burnside gjorde hos utrikesministern oeh hvarvid. Paris guvernör var tillstädes, samtalets karakter förblef densamma. Hr Burnside förde denna gång icke något bref med sig från hr von Bismarck och hade ej heller något budskap att muntligen frambära; Men det framgick at samtalet att nordtyska förbundskanslerns åsigter voro fortfarande desamma som han uttryckt i Ferriereg, och att, om han än ansåg görligt att ingå på en vapenhvila för sammankallandet af en representativ församling, skulle han icke gå in pår sått låta densamma: räcka längre än fyratioåtta timmar; han skulle äfven vägra att låta Metz komma i åtnjutande af densamma; han skulle förvägra all proviantering; han skulle utesluta våra tappra och olyckliga landsmänci Elsass och Lothringen från delaktighet i valen. ES ak Hr Jules Favre har besvarat hr Bismarcks erinringar vid hans redogörelse för mötet i Feorridres mellan de båda statsmännen. Hr Favreg cirkulär är ganska utförligt och i formen glänsande. Hufyvudsaken deri är följande: Förgäfves säger man till franska folket att det icke är någon skam att blifva öfvervunnen och: ännu mindre att underkasta sig de uppoffringar, som ett nederlag. pålägger. Förgäfves tillägger man vidare att Preussen åter kan taga, hvad Ludvig den 14:de med våld och orätt eröfrade. Sådana invändningar äro utan betydelse, och man kan förvånas öfver, att man måste svara derpå. Frankrike söker icke en vanmäktig tröst i den alltför lätta förklaringen af de orsaker, som hafva medfört dess nederlag. Det finner sig i sina olyckor och diskuterar icke öfver dem med sin fiende. Så snart landet åter fick öfvertaga ledningen af sina angelägenheter, erbjöd det loyalt. en upprättelse; men denna upprättelse kunde blott icke bestå 1 afträdande af land. Hvarför icke? Månne derför att detta vore en förminskning? Nej, men derför att det var en kränkning af rättvisan och det rätta, hvarvid. den nordtyska förbundskansleren icke tycktes fästa något afseende. Han hänvisar ss till Ludvig den 14:des eröfringår. Vill han då återgå till det status quo, som ome