Rajewski och hans fångar.
— Hur var det, löjtnant, sade BRajewski till
sin adjutant, har öfverste Kulpeff kommit till-
baka med tvenne fruntimmer, eller var det
icke så?
— Jo, min general, svarade adjutanten med
en bugning; jag har äfven att till er fram-
föra öfverstens begäran om enskildt företräde.
— Låt öfversten komma in.
Adjutanten gick.
— Två fruntimmer, mumlade geueralen för
Big ; sjelf och mätte golfyet med stora steg;
det måste således vara en betydande fångst,
efter han är så ifrig att meddela mig sina
tankar,
Generalens tankegång afbröts här genom
Kulneffs ankomst. Dun tappre öfversten hade
icke ens gifvit sig tid att borsta dammet från
sina höga ryttarstöflar, hans hår och skägg
var i oordning och pelsmössan här och der
söndersliten.
Sådan han kom från striden, sådan trädde
han in till sin chef.
Denne Kulneff, om hvilken historieskrifvarne
tala med så oförställd beundran, var en af
ryska härens käckaste officerare och intager
ett af de mest utmärkta rum i krigshistorien
från denna tid. Han blef slutligen general
af kavalleriet och stupade 1812 vid Drissaa,