fö Ingenting tjenar mer att bevisa folkens omyndighetstillstånd och deras klandervärda liknöjdhet för sitt eget gemensamma bästa än det pågående kriget. Då man sett huru föga sympati detta krig haft inom de krigande ländernas kammare, åtminstone lagstiftande kårens i Paris, hvarest hela venstern satte. sig mot kriget; då man vet att bland Frankrikes industriidkande befolkning kriget var impopulärt tilliiden grad att i Lyon ;ordningsmakten--(den 8. k.) måste uppträdaför att hindra och dämpa oppositionen mot kriget ; då regeringen måste använda konstlade medel för att tillskapa ett slagsentusiasm (till exempel att låta spela marseljäsen iochYandraipatriotiska sånger som dittills varit förbjudna); då arbetareassociationeri Frankrike och Tyskland tillskrifva hvarandra vänskapliga försäkringar 0. 8. v. — då torde det ock vara alldeles tydligt och klart att detta krig är ett verk af de kejserliga och kungliga regeringarne allena, om än nu, sedan det utfallit till en aigörande och. förödmjukande skada för Frankrike, detta land med hela entusiasmen af en stor och berömvärd patriotism omfattar och deltager i detsamma. Men hvad gjorde väl folken innan kriget bröt ut? Hvad gjorde kamrarnes majoriteter för att undvika kriget? Intet! Stora. barn, straffvärda barn, äro ännu folken, som -af sjukligt ömtåliga eller äregiriga, roflystna regeringar låta föra sig till slagtbänken. Ömkansoch straffvärda äro de folkrepresentationer, de må vara förfalskade7 eller ej, som tillåta detta afskyvärda krigförande, då de likväl kunnat hindra det, om de haft en tillstymmelse till verklig sjelfständighet och sann fosterlandskärlek. Intet kan bättre än detta ohyggliga, mördande krig bevisa: farligheten deraf att regenten eger rätt att förklara krig. Olyckliga — det: se vi ju för våra ögon — äro de folk, som sålunda öfverlemnat sig i sina herrars och konungars händer, ty på en nyck, på en dynastis förmenta eller verkliga intresse beror deras väl eller. ve. Arma folk! Hvad hafva väl dessa bönder och egendomsegare i Elsass och Lothringen gjort för ondt? De hafva i 19 år betalt-de stora: skatterna till Napoleonidens regering — och nu förödes deras egendom, de skjutas och hängas, då de vilja skydda sig, de sina och sin egendom. Hvad hafva alla dessa tyska och franska fäder, mödrar, slägt, industriidkare, jordbrukare 0. s. v. brutit, som nu ryckts från sina bem eller beröfvats sina söner, sina anhöriga; hvad hafva ledarne af dessa industriela företag, som nu sakna sina verkmästare, sina arbetare, sina köpare — hvad hafva de alla brutit, eftersom de dödas, stympas, ruineras, störtas. i sorg, olycka och namnlöst elände? Jo, de hafva som narrar böjt nacken under krigets fuktel. De låta som boskap föra sig fram till slagtoffer;de våga icke en gång fråga om de skola slåss man mot man, eller om de måste ut att slåss en mot 4, 5 — ja, en mot tio! När skola då folkens ögon öppnas och se! När skola de väl lära sig att åtminstone behålla rätten att hostämma öfver det krig, som äg a TA RT ofte ÅS NNE VT REST RT en NV MD