— (I —
der han genom sin öfverdådiga djerfhet föll i
ett bakhåll.
— Välkommen, öfverste, sade generalen
och räckte Kulneff sin hand; hår ni färska
nyheter att berätta?
— Vigtiga nyheter, general, svarade öf-
versten; fienden är oss nära, och . ..
— Ni har kanske sett honom? afbröt Ra-
jewski hastigt.
— Jag har till och med varit i affär med
björneborgarne, svarade Kulneff och piskade
stöflarne med det ridspö, han höll i handen.
— Såå; nå, hur aflopp den affären?
— Ganska illa, ty de fördömda bönderna
slogos som ..
— Bönderna, utbrast Rajewski och gick
några steg baklänges, under det ham skarpt
fixerade öfversten, såg ni rätt, äro bönderna
också beväpnade?
— Ja, svarade Kulneff likgiltigt, de till-
tygade mina stackars kosacker, som om de
varit barn. Hör på, general, fortfor han och
trädde fram till Rajewski, tvenne finska office-
rare hafva börjat i spetsen för en liten af-
delning soldater och bönder ströfva omkring
i skogarne och i går boörtsnappade de Steg-,
manns förposter, som voro på väg till Wir-
dois.
Generalen svarade icke härpå, utan vände
sig tvärt till öfversten med denna fråga:
— Ni har tillfångatagit tvenne fruntimmer?
—-— Ja, :