— (I — der han genom sin öfverdådiga djerfhet föll i ett bakhåll. — Välkommen, öfverste, sade generalen och räckte Kulneff sin hand; hår ni färska nyheter att berätta? — Vigtiga nyheter, general, svarade öfversten; fienden är oss nära, och . .. — Ni har kanske sett honom? afbröt Rajewski hastigt. — Jag har till och med varit i affär med björneborgarne, svarade Kulneff och piskade stöflarne med det ridspö, han höll i handen. — Såå; nå, hur aflopp den affären? — Ganska illa, ty de fördömda bönderna slogos som .. — Bönderna, utbrast Rajewski och gick några steg baklänges, under det ham skarpt fixerade öfversten, såg ni rätt, äro bönderna också beväpnade? — Ja, svarade Kulneff likgiltigt, de tilltygade mina stackars kosacker, som om de varit barn. Hör på, general, fortfor han och trädde fram till Rajewski, tvenne finska officerare hafva börjat i spetsen för en liten afdelning soldater och bönder ströfva omkring i skogarne och i går boörtsnappade de Steg-, manns förposter, som voro på väg till Wirdois. Generalen svarade icke härpå, utan vände sig tvärt till öfversten med denna fråga: — Ni har tillfångatagit tvenne fruntimmer? —-— Ja, :