eh henne tillhörig värderik samling af guld-
och silfvermynt. -
I dessa dagar har ankommit bref från en
landsman, som äfven länge varit bosatt i
Paris och är chef för ett af de största sven-
ska handelshusen i Frankrike. Också han
ville före cerneringen lemna staden och sökt.
ministern flera gånger på den tid ambassa-
den tillkännagifvits öppen, men fick stän-
digt till svar, än att hans excellens fruko-
sterade, än att han var hindrad mottaga nå-
on. Derigenom att sålunda passets utfär-
dande i tre dagar fördröjdes, kom nämnde
affärsman så sent från Paris, att han ej
kunde medtaga några saker på jernvägen
och nödgades derigenom lemna allt sitt bo-
hag qvar i den belägrade staden utan till-
syn. När han af denna anledning begärde
att hos ambassaden få deponera en dyrbar
eilfverservis, nekades detta, då deremot Eng-
lands och Nordamerikas sändebud uppm n-:
sina landsmän att vid ambassaderna depo-
nera sina dyrbarheter.
Då under flera års tid ständiga klagomål
hörts öfver hr Adelsvärds sätt att sköta sh
ministerpost, förundrar det oss sannerliger
att regeringen ännu alltjemt qvarhäller ho-
nom på denna plats, äfven om — såsom
man velat låta påskina — f. d. kejsaren
särskildt begärt få ha honom qvar såsom
svensk minister vid sitt hof. Men då nu
den gamla regimens tid synes vara förbi,
hemställa vi, om ej hans excellens utrik
ministesn skulle finna det lämpligt att fö
flytta hr Adelsvärd till en plats, som är
mindre besökt af landsmän än Paris varit
och blir. Detta är så mycket mer befogadt,
då hr Adelsvärd är stor jernverksegare i
Frankrike och på så sätt personligen intres-
serad i höga franska tullsatser, i stället att
hang sträfvan ur sitt lands synpunkt borde
vera att få dem så sänkta som möjligt.
Isynnerhet är det af vigt att ombyte sker
snart, då antagligt är att efter krigets slut
republiken skall finnas villig att medgifva
liberalare grundsatsers tillämpning äfven i
denna riktning.