Kriget och läkarne. I Wiener medizinische Wochenschrift förekommer under ofvanstående rubrik en uppsats, ur Hvilken åtskilliga utdrag meddelades, då regeringens uteblifna bifall till sundhetskollegii framställning om två svenska militärläkares utsändande till de stridande arm6erna den 11 d:s diskuterades inom svenska läkaresällskapet. Artikeln i sih helhet är emellertid förtjent af en större allmänhets uppmärksamhet, hvarför vi här meddela den i sin helhet. Den bkyder: Hvarje dag bringar nya oeh påtagliga bevis på det, hvaröfver vi nyligen ir humanitetens intresse bittert klagade, att man nemligen å de krigförande makternas sida hufvudsakligen ock TY första rummet drager försorg om medet att döda och såra, om tändnälsoch chassepotgevär, om krut och bly, men att biståndsoch hjelpmedel för sårade och sjuka — lär kareoch förbindningsmaterialier — behand8 såsom, blotta bwsaker. Det finnes ingen bataljberättelse och ingen segerbulletin från stora och små furstliga fältherrar — stora fältberrar äro de ju allesammans! — ingen tidnivgskorrespondens, i hvilken icke förekomma de mest upprörande klagomål öfver den tröstlösa bristen på läkarehjelp, och på hjelpmedel i allmänhet. Nu skulle man visserligen: föreställa sig, att dylika trån alla båll kommande, fruktansvärda nödrop icke borde träffa endast och allenast döfva öron hos de landsfaderliga regeringarne, men så förhåller det sig verkligen, Eu betydligt antal unga och skickliga Wienerkirurger och läkare äro benägna att begifva sig till den tyska krigsskådeplatsen; de förfråga sig muntligen, skrift ligen och på telegrafväg både här och der; men man visar dem från Pontius till Pilatus, från den nordtyska legationen till den sydtyska. Ingenstädes kan ett slutligt säkert svar erhållas. Skall man begifva sig till Preussen eller Sachsen, till Baiern eller Baden; blitva regekostnaderna ersatta; erhåller man traktamente eller rationer? Om alla dessa små saker vet man å ort som vederbör ännu ieke: besked! Att reserverna och kanonerna i rättan tid ioträffa på rätter ort, det är hufvudsaken.; med läkare för de tusentals sårade och krymplingarne har det alls ingen brådska! Huru nidsk och knusslig man är med afseende på läkarnes aflönande kan följande faktum bevisa: Ett par unga läkare ha redan blifvit af en nordtysk legation engagerade för hospitalstjensten. De vänta hela veckan, dag efter dag på order att afresa. I går erhöllo d en depesch, att de böra vänta ännu några d.gar, evär ännu inga sårade inträffat på der bestämda orten. På detta sätt sparar och gnider man på ett par thaler för läkare, under det man är mycket frikostig, ja, slösaktig med: millioner till tändnålsgevär och kanoner. Dot är rent ömkligt hur man husbållar med menniskolif och menniskoväl. Vi vilja här citera ett högvederbörligt dokument, som lemnar det mest slående bevis ä befogenheten af dessa våra i allmänhet framställda avmärknvingar. Den österrikiska patriotiska understödsföreningen vände sig nemi-ligen till de tyska understödsföreningarnes centralkomit6 i Berlin med fråga om hvilka vilkor, som beviljades pålitliga läkare och kifarger, som ville begifva sig till tyska krigsskädeplutsen för att taga anställning vid hospitalsoch lasarettstjensten. Berlinerkomiten som betygade komitn i Wien sin hjertliga tåcksägelse för de ädelmodiga g fvorna af penningar och bandager, skickade på samma gång följande märkvärdiga cirkulär, som Vi ordagrannt återgifva: Berlin den 27 juli 1870. Först och främst tillkännagifves. att vederbörande. läkare skola ställa sig till oinskränkt disposition och, förpligta sig att utan aflönins och utan resckostandsersit nins tjenstgöra enligt b hårvande läkarens förordnande. Då, enligt gäliande föreskrifter, vid fäittrupperna och de på mobil fot stående afdelningarne en; däst medlemmar af sanitetskåren få anställas, så kunna de ifrågavarande läkarne till en början endast få sig tjenstgöring anvisad vid de i armens rygg. upprättade krigsoch reservlasaretten. Färst efter. minst 14 dasars proftjenstsöriag och sedan mån blifvit öfvertygad om vederbörande läkares fullkomliga pålitlighet i alla riktningar, kan ett kontraktsenligt engagement på obestämd tid med traktament af 2 å 3 thaler, och eventuelt inqvartering, ifrågakomma och afslutas. Men framtörallt erfordras, att de läkare som anmiäla sig, tala tyska språket flytande och vid sin apmildan hos ärmens generalstabsläkare förete fullgillist vitsord öfver sin vetenskapliga qvalifikation och behörighet att i sin hemort obehindradt praktiseta såsom läkare, sin regerings samtycke sant utlåtande af vederbörande nordtyska legation elter konsulat. Undertecknadt: von Koon. Hvilken byråkratisk omständlighet och hvilket fröänsiel småaktighet under en tid af en