Kriget och läkarne.
I Wiener medizinische Wochenschrift
förekommer under ofvanstående rubrik en
uppsats, ur Hvilken åtskilliga utdrag med-
delades, då regeringens uteblifna bifall
till sundhetskollegii framställning om två
svenska militärläkares utsändande till de
stridande arm6erna den 11 d:s diskuterades
inom svenska läkaresällskapet. Artikeln i
sih helhet är emellertid förtjent af en större
allmänhets uppmärksamhet, hvarför vi här
meddela den i sin helhet. Den bkyder:
Hvarje dag bringar nya oeh påtagliga bevis
på det, hvaröfver vi nyligen ir humanitetens
intresse bittert klagade, att man nemligen å
de krigförande makternas sida hufvudsakligen
ock TY första rummet drager försorg om medet
att döda och såra, om tändnäls- och chasse-
potgevär, om krut och bly, men att bistånds-
och hjelpmedel för sårade och sjuka — lär
kare- och förbindningsmaterialier — behand-
8 såsom, blotta bwsaker. Det finnes ingen
bataljberättelse och ingen segerbulletin från
stora och små furstliga fältherrar — stora
fältberrar äro de ju allesammans! — ingen
tidnivgskorrespondens, i hvilken icke förekom-
ma de mest upprörande klagomål öfver den
tröstlösa bristen på läkarehjelp, och på hjelp-
medel i allmänhet. Nu skulle man visserli-
gen: föreställa sig, att dylika trån alla båll
kommande, fruktansvärda nödrop icke borde
träffa endast och allenast döfva öron hos de
landsfaderliga regeringarne, men så förhåller
det sig verkligen, Eu betydligt antal unga
och skickliga Wienerkirurger och läkare äro
benägna att begifva sig till den tyska krigs-
skådeplatsen; de förfråga sig muntligen, skrift
ligen och på telegrafväg både här och der;
men man visar dem från Pontius till Pilatus,
från den nordtyska legationen till den sydty-
ska. Ingenstädes kan ett slutligt säkert svar
erhållas. - Skall man begifva sig till Preussen
eller Sachsen, till Baiern eller Baden; blitva
regekostnaderna ersatta; erhåller man trakta-
mente eller rationer? Om alla dessa små
saker vet man å ort som vederbör ännu
ieke: besked! Att reserverna och kanonerna
i rättan tid ioträffa på rätter ort, det är huf-
vudsaken.; med läkare för de tusentals sårade
och krymplingarne har det alls ingen brådska!
Huru nidsk och knusslig man är med afse-
ende på läkarnes aflönande kan följande fak-
tum bevisa: Ett par unga läkare ha redan
blifvit af en nordtysk legation engagerade för
hospitalstjensten. De vänta hela veckan, dag
efter dag på order att afresa. I går erhöllo
d en depesch, att de böra vänta ännu några
d.gar, evär ännu inga sårade inträffat på der
bestämda orten. På detta sätt sparar och
gnider man på ett par thaler för läkare, un-
der det man är mycket frikostig, ja, slösaktig
med: millioner till tändnålsgevär och kanoner.
Dot är rent ömkligt hur man husbållar med
menniskolif och menniskoväl.
Vi vilja här citera ett högvederbörligt do-
kument, som lemnar det mest slående bevis
ä befogenheten af dessa våra i allmänhet
framställda avmärknvingar. Den österrikiska
patriotiska understödsföreningen vände sig nemi--
ligen till de tyska understödsföreningarnes
centralkomit6 i Berlin med fråga om hvilka
vilkor, som beviljades pålitliga läkare och
kifarger, som ville begifva sig till tyska krigs-
skädeplutsen för att taga anställning vid ho-
spitals- och lasarettstjensten. Berlinerkomiten
som betygade komitn i Wien sin hjertliga
tåcksägelse för de ädelmodiga g fvorna af
penningar och bandager, skickade på samma
gång följande märkvärdiga cirkulär, som Vi
ordagrannt återgifva:
Berlin den 27 juli 1870.
Först och främst tillkännagifves. att vederbö-
rande. läkare skola ställa sig till oinskränkt dis-
position och, förpligta sig att utan aflönins och
utan resckostandsersit nins tjenstgöra enligt
b hårvande läkarens förordnande.
Då, enligt gäliande föreskrifter, vid fäittrupper-
na och de på mobil fot stående afdelningarne en;
däst medlemmar af sanitetskåren få anställas, så
kunna de ifrågavarande läkarne till en början en-
dast få sig tjenstgöring anvisad vid de i armens
rygg. upprättade krigs- och reservlasaretten. Färst
efter. minst 14 dasars proftjenstsöriag och se-
dan mån blifvit öfvertygad om vederbörande lä-
kares fullkomliga pålitlighet i alla riktningar, kan
ett kontraktsenligt engagement på obestämd tid
med traktament af 2 å 3 thaler, och eventuelt
inqvartering, ifrågakomma och afslutas.
Men framtörallt erfordras, att de läkare som an-
miäla sig, tala tyska språket flytande och vid sin
apmildan hos ärmens generalstabsläkare förete full-
gillist vitsord öfver sin vetenskapliga qvalifikation
och behörighet att i sin hemort obehindradt prak-
tiseta såsom läkare, sin regerings samtycke sant
utlåtande af vederbörande nordtyska legation elter
konsulat. Undertecknadt: von Koon.
Hvilken byråkratisk omständlighet och hvil-
ket fröänsiel småaktighet under en tid af en