— 42 — Äggen rullade i vattnet, EZ Äggen föllo ned i stycken. Nedra delen utaf ägget Urspreng blef: för låga jorden; F KÖfra delen utaf ägget k . Bief den höga, öppna himlen; sn Och af andra äggets stycken, 3 Verdo stjernorna på himlen; Af det hvita utiägget, Blef då solen med sin värma; Af det gula uti ägget, Deraf månen med sitt nattsken, — En underlig myt, den der, sade fru Katarina, när Palo slutat, men den eger djup betydelse, det medgifver jag. Och skulle vi hedja gamle Palo, som eger ett så stort förråd af gamla: fabler, att berätta 0ss endast fjerdedelen, finge vi allt taga natten till hjelp. må skiljas nu; gamle Palo får ligga isalen, au har väl sagt till Anna att ställa i ordning en säng åt hödom, Alphild? — Snälla mamma, det har iag glömt, utropade den unga flickan och sprang upp för att efterkomma tillsägelsen, då Palo höll henne tillbaka, i det han sade! — Gör er inte besvär för min skull; jag går väl ned till Pekka. Dessutom har jag större lust att vaka i natt. — Vuaka, utbrast fru Katarina, och ställde sig framför gubben, hvarför skull ni vaka? — Åh, inte för någonting, svarade Palo ebesväradt, jag tycker nattluften är så upp