Jönköptirs sista ståndemark.
näs har nyss afslutats år 1870, den sista aj
en ätt med nära 600-åriga anor. Redan år
1284 gaf nemligen konung Magnus Ladulås
staden Jönköping rättighet att hålla två mark-
nader årligen, hvårjemte han, på borgrarnes
begäran, utfärdade stränga förbud såväl mot
köpenskap på landsbygden söm inot handel
i staden af ändra städers köpmän. I de fyra
år sednare, 1288, af samme konung meddelade
privilegier förklarar han sig gunsteliga undt
och latt hafwe alla Jönköpings borgare desse
epternämnde privilegier . . . Desslikes skicke
Vij der en marknad eller byte med det wil-
kohr, att Visslare (vexlare) eller beskådare
epter Vort antvatt och befallning tillskickes
och igen afsätjas skall . . . Dessa privile-
gier blefvo sedermera af flera konungar för-
nyade och bekräftade. Apropos marknaden,
vore det en skön sak, om för Jönköpingstrak-
ten gällde 1620 års stadgar rörande böfolk-
ningens kring Wernamo skyldighet att torgföra
sina produkter, ty Jönköping lär just ej ha
öfverflöd på tillförsel af landtmannaprodukter.
Det heter i dessa stadgar: Och på det all-
mogen må dit vänjas, så skall för allom öppet
och fritt stå hvar dag om året att komma der
in, men om lördagen skola alla bönderna vara
förpligtade och at ståthållaren och fogden der-
till hållas, att hvar och en kommer in till kö-
pingen, och der hah icke hafver mycket att
föra, må han föra litet, allenast att ingen, med
mindre han laga förfall hafver, blifver derifrån,
som är boendes uppå två milar der när...
från Blendas bygd. Waärends skarp-
skyttekår lär vara på, väg att dunsta bort. Med
anledning deraf yttrar Nya Wexiöbladet: Man
kan ej anhat tin beklaga detta förhållande, re-
dan ur fosterländsk synpunkt betraktadt, och
det kan icke annat än väcka förändran att i
en af lanrdets fordom mest krigiska bygder
finna hågen för militäriska idrotter så afsval-
had, ätt en skarpskyttekår till ett eller annat
kundrätal icke der mäktar hålla sig uppe. Vi
hoppas dock att det endast är en dvala, icke
en dödssömn, hvari Wärends skarpskyttekår
nu råkat falla, och att ett kommande år skall
väcka till nytt lif den mu fölrade glöden hos
våra f. d. frivilliga försvarare af hemmets härd
och fädrens grafvar, kring hvilka sednare många
ärorika minnen från forntiden sväfva.
Genormskeöde tur. En person af
allmogeklazssen hade på sednaste marknaden i
Sköfde den oturen att af sinyhäst få det ena-
örat totalt afslitet, Den för detta fatala miss-
öde utsatte upptog från marken den afbitna
delen och stoppade den helt lugnt i fickan.
I förargelsen bortbytte han nu den ilskna hä-
stön, men rakade Sscdab, Här på aftonen höm-
resan skulle anträdas, ännu värre ut. Den
tillbytte hästen var nemligen oinöjlig att för-
spänna åkdonet och måste tillsvidare qvarlem-
nas i staden.
Vådaskott. Från Grebbestad skrifves
den 5 dennes: Fn bedröflig olyckshändelse
timade i dag å den !a mil härifrån belägna
ön Musön, i det att aflidne sjökapten Bolins
10-åriga sen afsköt mot sin 17-åriga syster
ett skott, som genomträngde den olyckligas
mage. Ahbu då detta nedskrifves lefver
flickan, naturligtvis under de förfärligaste plå-
sor. Något hopp om lifvets räddning före-
finnes troligen icke. Geväret, hvarmed det
olyeksbringande skottet lossades, var upphängdt
på väggen laddadt, och gossen nedtog det-
samma samt sigtade obetänksamt nog och san-
nolikt på skämt mot systern, sedan han dock
först spänt hanen och påsatt knallhatt,