Jönköptirs sista ståndemark. näs har nyss afslutats år 1870, den sista aj en ätt med nära 600-åriga anor. Redan år 1284 gaf nemligen konung Magnus Ladulås staden Jönköping rättighet att hålla två marknader årligen, hvårjemte han, på borgrarnes begäran, utfärdade stränga förbud såväl mot köpenskap på landsbygden söm inot handel i staden af ändra städers köpmän. I de fyra år sednare, 1288, af samme konung meddelade privilegier förklarar han sig gunsteliga undt och latt hafwe alla Jönköpings borgare desse epternämnde privilegier . . . Desslikes skicke Vij der en marknad eller byte med det wilkohr, att Visslare (vexlare) eller beskådare epter Vort antvatt och befallning tillskickes och igen afsätjas skall . . . Dessa privilegier blefvo sedermera af flera konungar förnyade och bekräftade. Apropos marknaden, vore det en skön sak, om för Jönköpingstrakten gällde 1620 års stadgar rörande böfolkningens kring Wernamo skyldighet att torgföra sina produkter, ty Jönköping lär just ej ha öfverflöd på tillförsel af landtmannaprodukter. Det heter i dessa stadgar: Och på det allmogen må dit vänjas, så skall för allom öppet och fritt stå hvar dag om året att komma der in, men om lördagen skola alla bönderna vara förpligtade och at ståthållaren och fogden dertill hållas, att hvar och en kommer in till köpingen, och der hah icke hafver mycket att föra, må han föra litet, allenast att ingen, med mindre han laga förfall hafver, blifver derifrån, som är boendes uppå två milar der när... från Blendas bygd. Waärends skarpskyttekår lär vara på, väg att dunsta bort. Med anledning deraf yttrar Nya Wexiöbladet: Man kan ej anhat tin beklaga detta förhållande, redan ur fosterländsk synpunkt betraktadt, och det kan icke annat än väcka förändran att i en af lanrdets fordom mest krigiska bygder finna hågen för militäriska idrotter så afsvalhad, ätt en skarpskyttekår till ett eller annat kundrätal icke der mäktar hålla sig uppe. Vi hoppas dock att det endast är en dvala, icke en dödssömn, hvari Wärends skarpskyttekår nu råkat falla, och att ett kommande år skall väcka till nytt lif den mu fölrade glöden hos våra f. d. frivilliga försvarare af hemmets härd och fädrens grafvar, kring hvilka sednare många ärorika minnen från forntiden sväfva. Genormskeöde tur. En person af allmogeklazssen hade på sednaste marknaden i Sköfde den oturen att af sinyhäst få det enaörat totalt afslitet, Den för detta fatala missöde utsatte upptog från marken den afbitna delen och stoppade den helt lugnt i fickan. I förargelsen bortbytte han nu den ilskna hästön, men rakade Sscdab, Här på aftonen hömresan skulle anträdas, ännu värre ut. Den tillbytte hästen var nemligen oinöjlig att förspänna åkdonet och måste tillsvidare qvarlemnas i staden. Vådaskott. Från Grebbestad skrifves den 5 dennes: Fn bedröflig olyckshändelse timade i dag å den !a mil härifrån belägna ön Musön, i det att aflidne sjökapten Bolins 10-åriga sen afsköt mot sin 17-åriga syster ett skott, som genomträngde den olyckligas mage. Ahbu då detta nedskrifves lefver flickan, naturligtvis under de förfärligaste plåsor. Något hopp om lifvets räddning förefinnes troligen icke. Geväret, hvarmed det olyeksbringande skottet lossades, var upphängdt på väggen laddadt, och gossen nedtog detsamma samt sigtade obetänksamt nog och sannolikt på skämt mot systern, sedan han dock först spänt hanen och påsatt knallhatt,